Jubileumsböcker blir gärna omfångsrika och detaljerade på ett sätt som gör dem intressanta för i första hand de närmast berörda och insatta.
När jag öppnar Samefolket – en samisk tidningshistoria blir jag därför glatt överraskad och imponerad. Boken är mycket vacker och föredömligt lättillgänglig samtidigt som innehållet är omfattande, angeläget och intressant för en bredare publik.
Det är inte bara tidningens historia som skildras, boken ger samtidigt perspektiv på samisk rättskamp och svensk samepolitik under de senaste hundra åren.
Det är inte enkelt att sammanfatta en hundraårsperiod, men upplägget är pedagogiskt och överskådligt. De båda redaktörerna, Åsa Lindstrand och Victoria Harnesk, lotsar läsaren genom tidningens innehåll årtionde för årtionde från 1918 och framåt.
Inte minst det slösande rika bildmaterialet från gamla tidningar visar hur frågorna skiftar karaktär och hur de skildras och uppmärksammas ur samisk synvinkel. Här infinner sig den nostalgiska känsla som förknippas med bläddrande i gamla tidningar.
De historiska tillbakablickarna varvas med insiktsfulla artiklar av enskilda skribenter samt inte minst starkt personligt färgade inlägg från en rad samiska företrädare, till exempel Marianne Gråik, ordförande i Jijnjevaerie sameby i Jämtland.
Det finns fler jämtländska kopplingar. Utgivningsort för Samefolket var i många år Staare/Östersund. I listan över chefredaktörer genom tiderna hittar vi bland andra Olle ”Rajd” Andersson (redaktör 1974-1978 och 1983-1996) och Pål Doj (1978-1983), båda tidigare välkända för Länstidningens läsare. Under åren 1997-2003 var Gustaf Jillker redaktör.
Bokens innehåll bär inte bara vittnesbörd om den samiska rörelsens framväxt, det framgår också att det har pågått en evig kamp för att säkra tidningens utgivning under hundra år av stark resursknapphet. Det faktum att tidningen har överlevt måste bero på att Samefolket har varit en mycket viktig sammanhållande länk för information, opinionsbildning och kunskapsförmedling.
Samtidigt finns en annan viktig dimension. Så här skriver redaktörerna: ”Alla dessa tidningsnummer är en historiebärare, ett källmaterial och ett kulturarv som sträcker sig över generationer.”
Därför är det glädjande att notera, att det finns planer på att åstadkomma ett sökbart digitalt arkiv med alla utgivna nummer. En tidigare chefredaktör, Israel Ruong (1960-1973), gjorde tillsammans med sin hustru Maja ett ”Index” i bokform över innehållet under åren 1918-1973. Det var på sin tid en betydande insats, men det var ju några år sedan.
I väntan på det digitala arkivet har vi en jubileumsbok som gör en fantastisk exposé över tidningens historia. I likhet med redaktörerna hoppas jag att boken ska ”… inspirera, förkovra och skapa tillfälle för reflektioner idag och i framtiden.”
Artikeln publicerades i Länstidningen Östersund den 15 april 2020