Tage Erlander och Jämtland

Tage Erlander, Sveriges statsminister 1946-1969, är i ropet igen. Hans liv och gärning uppmärksammas i två dokumentärer i SVT.

Hans dagböcker är en fascinerande läsning. De innehåller en blandning av stort och smått; från familjeangelägenheter och oro för sjukdomar till regeringsbestyr, personomdömen och internationell politik.

Ibland recenserar han böcker, film och teaterföreställningar, men framför allt ger dagböckerna en bild av det politiska skeendet utifrån en statsministers glädjeämnen och innersta vånda. Han gjorde dessa anteckningar som stöd för minnet utan tanke på publicering. Det medför att det i materialet finns en närvaro, omedelbarhet och uppriktighet som inte finns i historieböcker eller statsvetenskapliga avhandlingar. För att inte tala om hans egna memoarer, som vid en jämförelse ter sig torra och tråkiga.

Dagböckerna ger en tidsbild som är svårslagen samtidigt som de påminner om en verklighet som i dag känns väldigt fjärran. Ibland liftar statsministern in till kanslihuset. Då är han orolig för att han åker ”snålskjuts”. En annan gång grubblar han över om familjen har råd att köpa en grammofon. Och i kanslihuset finns inget av den omfattande uppbackning och bemanning som i dag betraktas som självklar.

Ofta förekommer personkritiska omdömen, skrivna i stundens hetta. De ska därför inte alltid tas bokstavligt, betonar sonen Sven Erlander, som har gett ut böckerna tillsammans med Leif Andersson på Gidlunds förlag.

I den jubileumsbok som Socialdemokraterna i Jämtlands län gav ut år 2011 finns en hel del korta dagboksutdrag som berör Jämtland och Härjedalen. Erlanders både bitska och vänliga ögonblicksbilder ger en intressant inblick i beslutsprocessen och förhållandet mellan centralmakten och övriga landet. Nedan följer några citat från 1953 och 1956. I jubileumsboken ”100 år – Socialdemokraterna i Jämtlands län 1911-2011” finns betydligt fler exempel. Se även artikeln ”- Koftigt, sa Erlander om omvalet i Jämtland 1952”!

26/7 1953

”Nu har jag haft sällskap med Gunder Hägg, som pratat om den svenska friidrottens dåliga läge, om Kekkonens idrottsintresse och spritvanor, om fördelen av fotbollsspelarexport till Italien som stimulans för fotbollen.”

(Tågresa mellan Laxå och Falköping. Gunder Hägg (1918-2004), känd löpare från Albacken. Uhro Kekkonen var finländsk statsminister 1950-56 och  president 2956-62.)

= = =

27/7 1953

”Hemresan från Skövde-Laxå i går fylldes av Gunnar Hägg, som talade om faderns strävan att göra Gunder till löpare för att han skulle bli brandman i Gävle som Kälarne-Jonsson. Men Hägg talade också om hur publikidolen känner sej under sina triumfer.”

(Henry Kälarne (1912-2001), löpare från Håsjö, Kälarne)

= = =

30/7 1953

”Tidningarna är verkligen festliga. I dag har jag fått läsa i Svenska Dagbladet att jag inte har en aning om idrott, att det är ett mysterium hur jag kunnat tippa landskapen Sverige-Finland, sömmersketips etc. Men i Nya Wermlands-Tidningen berättar Gunder Hägg om vilken överlägsen förstå mej på idrott jag är! Gunder Häggs artikel är emellertid ganska fräck. Det mesta där står var sådant som han sa till mej. Och när jag inte opponerar mej, så har han tillskrivit mej sina åsikter.”

1/9 1956

”Jämtlandsresan blir än värre än den slarvige ombudsmannen planerat. Enligt hans mening skall jag ha talat i Hammerdal kl. 19.15 och i Östersund kl. 22 (!). Nu är tåget 1 och ½ timme försenat och blir väl mer.

(2/9 1956)

”Hammerdal storartat, 600-800 personer. Den absoluta fullträffen. Teatern i Östersund, för sent (kl. 22) för att bli riktigt bra men inte dåligt. Största mötet i Hammarstrand helt misslyckat på grund av en fullständigt omöjlig högtalare. Bräcke mycket bra men inte så mycket folk, kanske 600. Synd att det möte som kunde ha gått bäst blev sämst.”

Artiklarna om Tage Erlander finns publicerade i denna bok.