Ett omval i ett riksdagsval är en ovanlig händelse.

Senaste det skedde var i Jämtlands och Kristianstads län år 1952.

– Koftigt, skrev statsminister Tage Erlander i sin dagbok om det så kallade luciavalet.

Han surnade till över en partiombudsman i länet, kritiserade länsstyrelsen och ådrog sig en kraftig ”Jämtlandsförkylning”.

Orsaken till omvalet var att en säck med riksdagssedlar inte hade förseglats på rätt sätt. Så här skriver Tage Erlander i sin dagbok den 12 november:

”Att vi skall behöva få ett omval i Kristianstads och Jämtlands län är mycket nedslående. Det kostar pengar och krafter, som kunde ha använts bättre. Ett vinterval ger inte säkra hållpunkter för bedömande av hur opinionen svänger. Och värst av allt, det blir en strid mellan de två regeringspartierna, där höger och folkparti kan vara helt skyddade, hur än valutgången blir. Koftigt. Hur ser de länsstyrelser ut som ordnar en sammanräkning så bedrövligt?”

Koftigt är ett ord som Erlander ofta använde i dagligt tal. Betydelsen är ungefär ”dum”.

Dagen därpå är han något mer optimistisk om valet inför utsikten att folkpensionen blir en stridsfråga.

– Det blir kanske inte så dumt, även om valrörelsen blir något förskräckligt i övrigt, noterar han den 13 november.

Den 18 november förutspår han att valrörelsen i Jämtlands län kan bli ”hygglig”, men i början av december avslöjas en affär som förmörkar tiden fram till valet. Inför omvalet hade nämligen kommunisterna uppmanat sina väljare att rösta på socialdemokraterna. Dåvarande s-ombudsmannen Birger Nilsson fick kritik för att han egenhändigt hade levererat 3000 valsedlar till kommunisternas expedition i Östersund. Detta var en händelse som oppositionen, främst Högerpartiet, utnyttjade ända fram till valdagen. Erlander härsknar till ordentligt i dagboken den 5 december:

”Mitt i allt detta trassel med Hedlund ställer Birger Nilsson i Östersund till något så urdumt som att underlätta för kommunisterna att distribuera sina valsedlar! Strängs omedelbara reaktion, när jag ringde honom var: Bort med Nilsson från valsedeln. Sven Andersson var lika bestämt emot en sådan åtgärd. Sträng lugnade sig så småningom, men nog är det för djävligt, att få in en riksdagsman så helt utan omdöme som Birger Nilsson tycks vara. Och nog är det fördjävligt att partiordföranden skall tvingas tala för en sådan kandidat vid mötena i Jämtland nästa fredag och lördag.”

Gunnar Sträng var vid den här tiden socialminister och Sven Andersson konsultativt statsråd.

Trasslet med Hedlund syftar på en annan uppmärksammad affär 1952. Bondeförbundets ledare Gunnar Hedlund, ett av statsråden i koalitionen mellan Socialdemokraterna och Bondeförbundet, hade glömt att deklarera för en skogsförsäljning. Han blev senare åtalad och dömd.

Till Erlanders bekymmer denna höst kan läggas att han själv hade glömt att betala in skatt för  hembiträdet.

– Vi har f.n. en otur, som är närmast patologisk. Får jag nu ett åtal för detta, är det lika bra att ge upp, skriver han i dagboken den 11 december.

Men till Östersund kommer han. På luciadagen kl. 11.05 sitter han på hotell Standard och summerar:

”Ett utomordentligt lyckat möte här i Östersund i går. Trots kylan blev fackeltåget en stor framgång. T.o.m. folkpartitidningen är tydligt imponerad. Även av mitt föredrag.

Ombudsmännen försöker verka optimistiska. Men nog vore det en övermänsklig prestation om vårt folk klarade en valrörelse under så exceptionellt ogynnsamma förhållanden. Våra bästa distrikt, där vi har inemot 80 % av väljarna, är fjäll- och skogsdistrikt, där en snöstorm kan omöjliggöra valdeltagande.”

Tidningen som han syftar på är Östersunds-Posten. På själva valdagen, söndag den 14/12, gör han följande anteckning kl. 08.14;

”Gårdagens möten i Kövra (Oviken) och Gällö blev inte så lyckade som jubelmötet i Östersund på fredagskvällen. Att det kan betyda så mycket att man är utvilad.”

I dagboken under de kommande veckorna återkommer han gång på gång till den förkylning som han råkade ut för i Jämtland och som tydligen var ihållande.

I själva luciavalet skedde den förändringen att Bondeförbundet återtog ett mandat som i det ordinarie valet hade gått till Folkpartiet. Regeringsunderlaget stärktes sålunda till följd av omvalet, men både Socialdemokraterna och Bondeförbundet hade sammantaget gjort ett dåligt val och förlorade två respektive fyra mandat. Tillsammans hade de dock en stabil majoritet med 136 av 230 platser i riksdagens andra kammare.

En av de nyinvalda för socialdemokraterna var för övrigt den utskällde ombudsmannen Birger Nilsson. Han representerade sedan Jämtlands län i hela 26 år, fram till 1979. Birger Nilsson och Tage Erlander var goda vänner trots händelsen och de hårda orden i samband med omvalet.

Källa: Tage Erlander, Dagböcker, 1952, utgivna av Sven Erlander (Gidlunds förlag).