Smörbollarna lyser upp tillvaron. Som sommarglada miniatyrsolar sträcker troilus europeaus på sig i vägkanterna och på ängarna.
Egentligen är det osannolikt med tanke på att isen låg kvar på sjön för bara en månad sedan. Och fortfarande är fjällen ovanligt snötunga. Mer än 300 procent mer än vanligt, rapporterar SMHI. Fjällvandrare göre sig ännu icke besvär, kommenterar turistbyrån i Tärnaby.
Men nu exploderar fjällnaturen. Försommarens djupnande grönska är sagolikt vacker mot de helvita eller spräckliga fjällvidder som speglar sig i stilla vattenytor. Vid sjökanten ruvar en andhona på sina ägg och långt borta hörs lommens ängsliga rop.
Livet är dock inte bara en dans bland smörbollar och vårfåglar. Det gamla skraltiga förrådet tålde inte det obarmhärtiga snöfallet dagarna före första maj. Som en fallfärdig grekisk statsbudget står det där med sitt tillknycklade plåttak, sina murkna bräder och skrangliga skelett. Slit och släp.
På vägen västerut möter vi renarna igen. Borde de inte vara högre upp i fjällen nu? Även de tycks förundrade över den sena årstiden.
