Ordet ”renbeteskonvention” låter torrt, ofarligt och byråkratiskt, men bakom frasen döljer sig en våg av händelser som skapade sorg, bitterhet och sår inom det samiska samhället.

Det kallas tvångsförflyttningar.

Eller ”dislokation”, som det hette i det myndighetsspråk som dolde det faktum att enskilda människor for illa längs hela den svenska fjällkedjan.

Hundraårsminne

I år är det 100 år sedan Sverige och Norge undertecknade det avtal som skulle få så många negativa följder och som fortfarande skapar problem för många samer. Egentligen hade projektet ”Tvångsförflyttningar” inletts redan under 1800-talet, men riktig fart tog det först efter unionsupplösningen med Norge 1905 och renbeteskonventionen 1919.

Med start den 17 november kommer Sveriges Television att visa en dokumentärserie om tvångsförflyttningarna. Den ser jag fram mot!

Mitt intresse

Själv skrev jag om dessa händelser i boken De tvångsförflyttade, som kom ut vid den här tiden för sex år sedan.

Varför intresserade jag mig för detta ämne?

Jo, jag hade skrivit två dokumentärromaner som huvudsakligen utspelar sig inom Tärna i södra Lappland. I den första boken, Fattiga som de voro, dyker jag ner i 1800-talet. Den andra, Separatorn, omfattar de tre första decennierna av 1900-talet.

I den tredje boken i denna ”Tärna-trilogi” ville jag gestalta några av de händelser som starkt har påverkat Tärna i modern tid.

Markerna dämdes över

Tidigt hade jag bestämt mig för att försöka skildra följderna av de omfattande vattenkraftsregleringar som började planeras i mitten av 1900-talet. Här var jag direkt berörd, eftersom min mormor och morfar och många av våra släktingar tvingades bort från sina hem. För de allra flesta var det en fruktansvärd upplevelse när husen revs och de mödosamt uppodlade markerna dämdes över. Även här handlade det om tvångsförflyttningar av ett antal människor.

Infekterad strid

Det andra ämnet som jag ville skildra var den tvångsförflyttning av nordsamer som hade ägt rum och som skapade de motsättningar inom Tärna som fortfarande förgiftar det lokala samhällsklimatet. Det yttersta tecknet på detta är den rättegång som nyligen har ägt rum vid tingsrätten i Lycksele.

Min drivkraft när jag skrev boken De tvångsförflyttade var att försöka förstå vad som hade hänt rent faktiskt. Jag gjorde en i mitt tycke gedigen research och intervjuade bland andra barn och ättlingar till de nordsamer som flyttade till Tärna kring 1930-talet.

Statens roll

På sätt och vis kan jag förstå båda parter, både de släktingar till mig som kände sig undanträngda och de nordsamiska ättlingar som är födda i Tärna och som tillhör tredje eller fjärde generationen renskötare.

Själv är jag inte part i målet och kan inte ställa några anspråk, eftersom mina närmaste släktingar frivilligt övergav renskötseln redan kring förrförra sekelskiftet (1900). De blev så kallade nybyggarlappar, som det står i kyrkböckerna, alltså småjordbrukare. Däremot är jag indirekt berörd, eftersom jag har en stark koppling till området. Det var därför jag ville försöka gestalta konflikten i boken De tvångsförflyttade.

Som utomstående betraktare är det svårt att förstå att det inte har gått att uppnå något som helst samförstånd i detta infekterade ärende. Det man måste fråga sig, är vad staten har för ansvar och vad den farbrorn har gjort för att mildra motsättningarna.

I grunden är det statliga beslut som har orsakat problemen, men som vanligt i samiska sammanhang skjuter staten ifrån sig ansvaret och lägger det på domstolarna. Minns Härjedalsmålet, minns Nordmaling, minns Girja – svindyra rättegångar har i många fall ersatt statligt ansvarstagande.

Nytt hot – en nickelgruva

Alltnog, när jag skulle skriva min bok dök det upp ett annat orosmoment – nämligen gruvbrytning. Exakt på min morfars och mormors gamla marker – inom samebyn Vapstens gamla kärnområde – finns enorma nickelfyndigheter.

Här dök det således upp ett tema till i min bok. Hur många skulle behöva tvångsförflyttas på grund av Rönnbäcksgruvan? Hur skulle miljön påverkas? Sant är att inte så många längre bor i området, men tillräckligt många är berörda för att jag skulle väva in denna problematik i min bok.

Omdömen om boken

Eftersom jag har en bakgrund som journalist föll det sig naturligt att fläta in även detta tema i boken. Det kan således förefalla rörigt – en excentrisk tidningsman, tvångsförflyttningar av nordsamer, tvångsförflyttningar av nybyggarlappar samt dramatiken kring en planerad gruva, hur ska det bli någon ordning i detta?

Av recensionerna att döma gick det ganska bra. Här följer några citat:

”Initierat, lärorikt, välskrivet och – måste läsas” (Lars Thomasson i Samefolket och Östersunds-Posten).

”Folkbildning i god mening” (Urban Engvall i Sydsamisk kyrkotidning)

”Ett strålande pedagogiskt projekt” (Britt Jakobsson i Länstidningen Östersund).

Originalutgåvan av De tvångsförflyttade är slut från förlaget, men kan finnas i enstaka boklådor. Boken ingår emellertid i pocketvolymen Fjäll i förvandling, som kan beställas direkt från mig.