Häromdagen såg jag ”Spring Uje, spring”, en fin och berörande film som med rätta har fått mycket beröm och flera utmärkelser.

Eftersom huvudpersonen heter Brandelius i efternamn kunde jag samtidigt inte låta bli att tänka på hans släkting Harry Brandelius (1910-1994). Jag har inget som helst personligt förhållande till honom, men det finns en underbar liten anekdot om ett framträdande som han gjorde i Folkets hus i Krångede i tidernas begynnelse. Det var stora och återkommande problem med uppvärmningen av lokalen. Birgit Amrén berättade om detta i en artikel i Ravund 1986. Jag citerar:

”När Harry Brandelius en gång uppträdde på Folkets Hus var kylan så intensiv att väggarna rimmade. Som hjälpaggregat använde man då en tunna som eldades med fotogen. Harry Brandelius sjöng meden vattnet i strida strömmar rann längs väggarna.”

Vad Harry själv tyckte förtäljer inte historien, men det måste ha varit en annorlunda upplevelse att sjunga om gamla Nordsjön som svallar och brusar till ackompanjemang av skvalpet från väggarna i Folkets hus i Krångede.

Själva byggnaden är numera ett minne blott, men det finns pietetsfullt bevarad i en fin teckning av konstnären Görgen Norman i samma nummer av Ravund, Ragunda hembygdsförenings årsskrift: