Då och då har jag under årens lopp hört författaren Magnus Ottelid engagerat berätta om Arthur Magnussons märkliga gärning, begåvning och levnadsöde. Jag hade aldrig hört talas om honom innan Magnus började lyfta fram honom i ljuset.
Nu finns också berättelsen i svart och vitt: Skriftställaren – en levnadsteckning över Arthur Magnusson (Glenn Olsson förlag).
Jag förstår att det inte har varit enkelt att reda ut trådarna i Magnussons liv, men efter Ottelids hängivna forskning framträder en man med många bottnar: kommunist, nykterist, bibliotekarie, revyförfattare, översättare, poet och inte minst språkgeni. Magnusson hade sexårig folkskola som grund, men på egen hand lärde han sig tyska, engelska, franska, ryska, finska, polska och armeniska.
Ottelid gör en stor och betydelsefall insats när han nu sammanfattar och bevarar minnet av denne mångsidige kulturbärare, som levde åren 1902-1975. Det är mycket intressant läsning, inte minst med tanke på att Ottelid dessutom avslöjar en hemlighet som ytterligare komplicerar bilden av skriftställaren från Ytterån.
När jag läser boken går mina tankar till en annan jämtländsk kommunist, nykterist, bibliotekarie och kulturbärare med samma godmodiga framtoning som Arthur Magnusson utstrålar på omslagsbilden till levnadsteckningen. Deras vägar måste ha korsats!
Jag tänker på Per Amandus Backlund (1894-1989), född och uppväxt i Havsnäs, Alanäs och under en stor del av sitt liv verksam i Krångede i östra Jämtland. P.A, som han alltid kallades, drev ett kafé som kombinerades med allmän samlingslokal, schackklubb, godtemplarmöten och biblioteksfilial. Tillika var han cyklande lantbrevbärare. Så här skrev jag om honom i boken Krångede i kraftens tid:
”Han drev, på sätt och vis, ett Folkets hus i smått. Han kunde titulera sig trä- och byggnadsarbetare, konsumföreståndare, skogs- och flottningsarbetare, ABF-instruktör, politiker och fackombud. Han var urtypen för den självlärde folkrörelsemannen, framsprungen ur arbetarrörelsen, kooperationen och nykterhetsrörelsen.
I hans lilla filial från Jämtlands läns bibliotek fanns såväl Rosa Luxemburg och Karl Liebknecht som Vilhelm Moberg, Sigge Stark och August Strindberg. Utbudet var mer varierat än så, men det var ett bibliotek med klart vänsterstuk. P.A. var kommunist och många gånger Sovjets försvarare i de ideologiska diskussionerna på Kalles och andra platser på byn. I en bok om Socialdemokraternas historia 1951 kallas han för ”kommunistagitatorn”, men hustrun Stina var folkpartist. Om man visade sig tillräckligt intresserad fick man följa med P.A. in till hans privata boksamling. I den lilla sovalkoven fanns böcker från golv till tak.”
Det skulle förvåna mig om han med den bakgrunden inte hade haft kontakt med Arthur Magnusson. Jämtland är trots allt inte så stort.
En annan person som jag har sett nämnas i samband med Arthur Magnusson är skådespelaren Allan Edwall. I boken Då kan man lika gärna kittla varandra av Johan Erlandsson står det att Arthur Magnusson förde Edwall in i böckernas värld. Magnus Ottelid har kommenterat detta sammanträffande på sin hemsida. Där finns för övrigt mer att läsa om boken Skriftställaren.