Vilken glad och oväntad överraskning! Det var fredag eftermiddag och Elisabet och jag hade just kommit ner från fjället efter en fantastisk skid- och skotertur i flödande solsken. Nåja, det blåste en del också, men vad gör väl det en så vacker vårvinterdag.
Då ringer telefonen. Kerstin Pettersson, kultursamordnare i Strömsunds kommun, meddelar glatt att jag har tilldelats Hedenvindplaketten för romantrilogin Fattiga som de voro, Separatorn och De tvångsförflyttade.
Först tror jag att det inte är sant, men så börjar hon läsa upp motiveringen och sakta sjunker budskapet in. Så här skriver Hedenvindsällskapet:
”Birger Ekerlid speglar det dagsaktuella med sina historiska romaner samlade i Fjäll i förvandling. Med en stomme av fakta och folkliga berättelser modellerar han skeenden och människoöden som fängslar och berör. I sina skildringar pekar han på händelser som dolts eller förringats. Den enskilda individens villkor och strävan kränks och utplånas av överheten. Föreställningen att exploatering av naturen och dess tillgångar är till för människans bästa får inte störas.”
Jag kan inte säga annat än att jag känner mig mycket hedrad. Hedenvindplaketten är en väldigt fin utmärkelse.
– Har du någon relation till Gustaf Hedenvind Eriksson? undrar Kerstin Pettersson förstås.
Jag kunde lyckligtvis svara ja på den frågan. För många år sedan läste jag några av hans böcker. Hans självbiografi Med rallarkärra mot dikten gjorde stort intryck på mig. Men framför allt mötte jag honom i Ivar Lo Johanssons memoarer och självbiografiska böcker. Ivar Lo och hans generationskamrater bland arbetarförfattarna hyste stor vördnad och beundran för Hedenvinds författarskap. Ivar Lo betraktade honom som en av två ”grindstolpar till den svenska arbetarlitteraturen”. Den andre var Martin Koch.
Nästa gång jag kom i kontakt med Hedenvind var i mitten av 1980-talet. Som jag minns det just nu var det ett gäng teateramatörer, med Niklas Lindberg i spetsen, som utomhus i Gubbhögen satte upp pjäsen Ur en fallen skog, baserad på Hedenvinds debutroman med samma namn och en annan av hans böcker, Silverskogen sydväst om månen.
Bakom namnet Hedenvind döljer sig en märklig historia. Han skulle döpas till Gustav Edvin, men prästen missuppfattade namnet och döpte honom till Hedvin. Gustav Hedvin Eriksson själv förvanskade sedan namnet till Hedenvind, som blev hans andra efternamn. Han föddes 1880 i Gubbhögen inom Alanäs i Strömsunds kommun, rymde hemifrån vid 15 års ålder och levde ett hårt och kringflackande liv och arbetade bland annat som skogsarbetare, flottare, rallare, anläggningsarbetare, sjöman och bonde. Samtidigt skrev han en rad böcker, som blev en del av svensk litteraturhistoria. Han betecknas som en av pionjärerna inom den svenska arbetarlitteraturen. Hedenvind gick bort 1967.
Hedenvindplaketten delas ut till en författare som ”verkar i Hedenvinds anda”.
Inte att undra på att det känns stort att tilldelas just denna plakett. Jag vill rikta ett varmt tack till Hedenvindsällskapet och Strömsunds kommun och ser fram mot prisutdelningen i september!
Följande personer har tidigare fått Hedenvindplaketten (från 2020-1980):
Ann-Marie Wikander, Bernt-Olov Andersson, Doris Dahlin, Anneli Jordahl, Lilian Ryd, Vibeke Olsson, Anita Salomonsson, Per-Olof Enquist, Inger Henricson, Susanna Alakoski, Göran Greider, Åsa Linderborg, Nils Erik Sjödin, Bodil Malmsten, Majgull Axelsson, Ing-Marie Eriksson-Sabbadini, Ulla Ekh, Per Gunnar Evander, Elsie Johansson, Erik Sjödin, Yngve Ryd, Kerstin Thorvall, Hans O. Granlid, Kerstin Ekman, Aino Trosell, Torgny Lindgren, Per Anders Fogelström, Kjell Johansson, Mary Andersson, Gunnar Kieri, Kurt Salomonson, Stig Sjödin, Carl-Göran Ekerwald, Sara Lidman, Linnéa Fjällstedt, Folke Fridell, Karl Rune Nordkvist, Nils Parling, Ivar Lo-Johansson, Helmer Grundström, Birger Norman.
För den som vill veta mer om Gustav Hedenvind Eriksson kan jag rekommendera följande sidor:
http://www.bo-oscarsson.org/Hedenvind.html