Dagbok 1 från Staare2018 – på årsdagen av landsmötet

En av många aktiviteter under hundraårsveckan. Anna Sofie Bull Kuhmunen företräder den samiska skribent- och författarföreningen Bágo vid bokborden på biblioteket.

För oss nutida människor är det svårt att föreställa sig de enorma uppoffringar och påfrestningar som mötte arrangörerna av 1918 års landsmöte.

Ekonomiskt, geografiskt, politiskt och kulturellt.

Men de lyckades samla 219 samer till ett historiskt möte i Östersund.

Det är inte att undra på att forskaren Patrik Lantto hade rörelse i rösten när han konstaterade att det var en stor dag att få tala på hundraårsdagen av mötet den 5 februari 1918.

Han har ägnat åtminstone ett halvt liv åt att kartlägga samerörelsens politiska mobilisering.

– Det är stort att stå här i dag, sa han.

I sitt anförande i hörsalen på Mittuniversitetet berättade han om det samepolitiska arbetet före, under och efter det berömda landsmötet i missionskyrkan i Östersund.

Dessförinnan hade Sagka Stångberg, också hon med darr på rösten, levererat en personlig betraktelse över sin släkting Torkel Tomasson, en av förgrundsgestalterna i den tidiga samiska rörelsen.

Lite desillusionerat är det emellertid att höra henne säga att hon i dagens Sverige i Sametinget har kämpat för nästan exakt samma frågor som Torkel Tomasson drev den gången.

Har vi alltså inte hunnit längre? Den frågan kräver förstås en djupare analys.

Efter kom Erik Oscar Oscarsson och lyfte fram en tidig doldis – Hans Magnus Nilsson.

 – Han har fallit i glömska i skuggan av Elsa Laula, Torkel Tomasson och andra, menade Erik-Oskar.

Efter Erik-Oskars inlägg på Mittuniversitetet får han betraktas som återupprättad.

Före dessa intressanta föredrag hann jag besöka biblioteket och ställa i ordning det bokbord som jag ska ha under veckan tillsammans med Bágo, samisk skribent- och författarförening.

Där ska jag i morgon för övrigt ha en kort presentation mellan kl. 11.00 och 12.00 tillsammans med Anna Sofie Bull Kuhmunen, Henrik Blind och Lisbet Kielatis.

Nästa hållpunkt under denna inledande måndag blev Tomas Colbengtsons och Tomas Magnussons förnämliga utställning på Storgatan 26 samt Sametingets mycket intressanta seminarium om formerna för samråd mellan samerna och myndigheterna.

Plus förstås Stefan Mikaelssons engagerade tal i Storsjöteaterns foaje under den dagliga rubriken ”Den politiska arenan – politiken i Sápmi”.

Det är med andra ord svårt att hinna med det enorma utbud av aktiviteter som finns under hundraårsveckan.

Men roligt och intressant är det! Jag återkommer med ytterligare rapporter.

Kommentarer inaktiverade.