Indien igen (6) – i rakstugan i Padhar

Barberaren i den lilla rakstugan vinkar välkomnande. För hundra rupier (13 kr) erbjuder han rakning, ansikts- och hårmassage. Klippt mig har jag gjort tidigare i Trivandrum för samma summa.

Utanför den öppna ”salongen” strövar kossorna makligt förbi på jakt efter gröda. Vägg i vägg ligger tvätteriet. En man använder ett jättelikt strykjärn. Storleken kommer sig av att han har glödande kol i järnet för att hålla det varmt. Små affärer, frukt- och grönsakshandlare, en fiskförsäljare och några kaféer kantar bygatan i denna del av Padhar. Det går även att köpa levande eller nyslaktade höns. Försäljaren har huggkubbe och yxa till hands. Plötsligt stannar en knökfull buss och släpper av människor under trängsel, rop och stoj. Det är sen eftermiddag i den lilla byn i delstaten Madya Pradesh, som ungefär hyser 80 miljoner människor.

Alldeles intill ligger ett modernt och välskött sjukhus med ett upptagningsområde som omfattar 50 byar. Det är oklart hur många människor det egentligen handlar om. En engelsman som heter Clement Moss grundade sjukhuset 1958. En dotter till honom, Ulla Moss Löfgren, råkar för övrigt bo på Frösön i Jämtland. Världen är liten, brukar det heta.

Vid sex-tiden ringer kyrkklockorna i den lilla lutherska kyrkan alldeles intill sjukhusets guest-house, en grön och blommig oas vid sidan av allfarvägen. Någon timme dessförinnan hördes de vackra böneutropen från moskén längre bort i byn. Antagligen är de flesta i området hinduer, men ibland tycks religionerna kunna leva obesvärat sida vid sida. Ungefär som Gandhi formulerade det: ”Det var genom hinduismen jag lärde mig respektera kristendomen och islam. Nyrakad grubblar jag över de övergrepp som sker i religionens namn. När detta skrivs någon vecka senare nås jag av nyheten att över 40 människor har dött efter en terroristattack i Kashmir, norra Indiens och Pakistans ständiga konfliktområde. Idyllen i Padhar känns plötsligt långt borta.

Bilder kommer!

Kommentarer inaktiverade.