Tata, te och tvättarna (Indien igen – 4)

Så här glad blir man vid anblicken av södra Indien från en hög höjd ovan teodlingarna i Munar i Kerala. Ibland tror jag att jag ser ända bort till Ragunda. Även här finns nämligen en sovande elefant!
dig

Vi lämnar de höga bergen med de stora teodlingarna. Men först frågar vi vår guide Bino vem som äger den mark som sysselsätter hundra tusen människor i teproduktionen runt Munar.

”Tata”, svarar han.

Naturligtvis. Indiens Wallenberg har och har haft stort inflytande i ekonomin, oavsett om det gäller, te, bilar, stål, flyg eller fastigheter. För att inte tala om sociala projekt. I tedistriktet Munar sponsrar företaget behjärtansvärda insatser för barn och handikappade: textilfärgning (bl a för kända varumärken), pappersproduktion och andra aktiviteter. Med mycket små medel går det bevisligen att hjälpa väldigt många, men när samhället sviker är välgörenhetsinsatserna otillräckliga och behoven oändliga.

Till synes oändliga och samtidigt väldigt vackra kullar av te, men arbetet för teplockarna är tungt och dåligt betalt.

Det märks inte minst i Mumbai. Kontrasterna mellan fattiga och rika är särskilt tydliga i storstaden. Där gör Tata sig påmind igen. En i familjen lät bygga det enormt vräkiga hotellet som en protest mot att han nekades inträde på ett närliggande brittiskt hotell under kolonialtiden. Nu står hotellet där som landmärke och symbolisk fasad för det rika Indien.

Bakom dessa dörrar kommer inte de tiggande kvinnor och barn som befolkar gatorna i närheten. Inte heller de lågkastiga tvättarbetare som jobbar i ett gigantiskt utomhustvätteri från fyra på morgonen till åtta på kvällen. Det är en av många bisarra sevärdheter i Mumbai. Kanske tvättar de just nu lakan åt Taj Mahal. Eller till och med mina byxor och skjortor?

Här tvättas det från fyra på morgonen till långt in på kvällen.

Kommentarer inaktiverade.