On the road to Mangalore (Indisk resa 10)

20151102_122342 - kopia72

Tågsättet är till synes ändlöst. De många blå vagnarnas fönstergaller för tankarna till fångtransporter, men inne i kupe’n är stämningen vänlig, för att inte säga familjär. I början lite avvaktande, så småningom allt mer hjärtlig. Vi trycker ner oss intill en familj som ska till Palakkad i Kerala, grannstat till Tamil Nadu.

In i det sista var det osäkert om tåget över huvud taget skulle kunna starta från det översvämningsdrabbade Chennai. Bilder av vattenmassor, räddningsmanskap och förtvivlade människor hade flimrat förbi i teverutan. Madame Jaya, Chief minister i delstaten, passerade i ett räddningsfordon. Hon kunde knappast regera över flodvågorna, men för politiker är det viktigt att visa medkänsla och deltagande i katastrofens centrum.

79 döda och över 50 000 hemlösa. Ditintills. Och vi som oroade oss över att tåget inte skulle komma i tid. Listan i teverutan över inställda eller omdirigerade tåg var lång som ett tågsätt. Vår vän Susan, som hade åkt från Karur till Chennai någon dag tidigare, höll oss också informerad om läget. Undervisningen på hennes college var inställd tills vidare. Många barn och ungdomar fick ofrivilliga ”rain holidays” på grund av monsunen dessa dagar.

Men denna tidiga och vackra morgon i Karur är tåget till Mangalore bara en timme försenat. Keralafamiljen, mamma, pappa, två barn och farmor, dukar upp sin måltid på sätet: idly, dosai och sambar på ett bananblad som tallrik. När lillan ska sova gör mamman en vagga av ett tunt och långt tygstycke som hon fäster i överslafen. Enkelt och praktiskt. Den något äldre systern bläddrar förtjust i en bok på svenska. Hon lyckas med stor framgång tyda både siffror och bokstäver. En annan av våra medpassagerare, en ung kvinna, fördjupar sig i en Harry Potter-bok med de för oss svårbegripliga indiska skrivtecknen. Hon nickar igenkännande när jag visar henne den bok jag själv läser just nu, The God of small things, som utspelar sig i just Kerala. En fantastiskt fint skriven familjetragedi i kastsystemets skugga.

20151117_140432 - kopia72

Med jämna mellanrum kommer försäljare av kaffe, te, samosa, biriyani, Rubiks kub, läsk, ABC-böcker, handarbeten och allt annat som anstår en riktig indisk marknad. Däremellan tiggarna: enbenta, blinda, gamla och kvinnor bärande på små barn. En man utan ben hasar sig sittande genom vagn efter vagn.

Alla fönster och dörrar är öppna och fyller tåget med den trettiogradiga hettan. Det är långt till katastrofcyklonen i Chennai vid Bengaliska viken och novemberkylan i Jämtland. Barfota står jag i dörröppningen och ser Indien susa förbi: palmerna, rucklen, palatsen, hyddorna, templen, skräpet, grönskan och kvinnorna som står böjda över risfälten, ibland med vatten upp till knäna. Och människorna – kvinnorna i sina praktfulla saris, männen med lunghi fladdrande runt benen och barnen som storögda och nyfikna upptäcker världen.

20151117_162336 - kopia72


Lämna ett svar