Hemma hos farbror Ho

Dagbok från Vietnam 3

Nu har jag kikat på fönstret till Onkel Ho’s spartanska boning. Rummen är enkelt inredda. Ovanför skrivbordet i arbetsrummet tronar Marx och Lenin. På ett annat bord står en transistorradio. Kanske brukade han lyssna på de amerikanska propagandasändningarna ”Good morning, Vietnam”. Här bodde han åren 1954-1969.

Presidentmatsalen

Han föredrog att leva här i stället för i den betydligt mer påkostade franska guvernörsbyggnad som var avsedd som presidentbostad. Den koloniala stilen var inte hans tekopp.

Det franska guvernörspalatset där Ho Chi Minh inte ville bo.

En liten bit från huset finns ingången till det skyddsrum han använde när bomberna föll över Hanoi. Men ett fridfullt skimmer vilar över den vackra park där han brukade ta sina promenader.

Ho Chi Minh (1890-1969) är den obestridlige landsfadern för det moderna Vietnam. Själv vilar han i ett enormt maosoleum en liten bit därifrån. Men han ville inte ha det så; i stället önskade han att askan skulle spridas för vinden. Antagligen skulle han inte heller ha gillat dagens personkult. Den är i och för sig inte särskilt påträngande, men han finns på alla sedlar och i en rad andra sammanhang.

Några exempel på personkulten kring Ho Chi Minh.

Den 2 december 1945 utropade han den självständiga republiken Vietnam. Det kunde ha varit slutpunkten för landets koloniala förtryck, men inget annat land erkände den nya nationen. Det blev bara inledningen till nya stridigheter, ockupationer och lidanden. Vad kunde ha hänt om Vietnam då hade fått vara ifred? Eller rättare sagt, vad hade inte hänt?

I stället för ett långt och meningslöst krig:

  • Hade 2,5 – 5 miljoner vietnameser överlevt
  • Hade 550 000 amerikaner aldrig behövt åka dit
  • Skulle 58 000 färre amerikaner ha dött
  • Hade vi aldrig hört talas om massakern i Song My och fransmännens nederlag i Dien Bien Phu.

Uppräkningen kan göras längre men det är lika meningslöst som att bedriva krig. Själv fick Ho Chi Minh aldrig uppleva krigsslutet och återföreningen mellan Syd- och Nordvietnam. Det råder dock inget tvivel om att hans ande och gärning fortfarande svävar över Vietnam.

Ho Chi Minh begravdes i ett stort mausoleum. Hans egen önskan var att askan skulle spridas över havet. Budskapet i texten är att Ho lever i våra hjärtan.

 

 

Kommentarer inaktiverade.