Diktaturen Vietnam

Dagbok från Vietnam 11

Personkulten är inte särskilt påfallande när det gäller dagens regim, men självfallet dyker landsfadern Ho Chi Minh upp lite överallt, som här i den fantastiskt vackra poststationen i Ho Chi Minh City (Saigon).

Vietnam är en kommunistisk enpartistat. Detta politiska system märks praktiskt taget inte alls om man kommer som turist eller tillfällig besökare. Gatulivet är lika livligt, människorna lika vänliga och trafiken lika påfrestande som i vilket annat asiatiskt land som helst.

Politiken är inte lika påtaglig som i det gamla östblocket, där vardagslivet kantades av politiska slagord, ändlösa matköer, tomma butikshyllor, trist betong och barsk övervakning. Här i Vietnam har jag knappt sett en enda polis. Utbudet av varor och tjänster är enormt. Förklaringen är att Vietnam på samma sätt som Kina försöker kombinera enpartiväldet med en allt mer utvecklad marknadsekonomi. Med tanke på landets historia är de ekonomiska och sociala framstegen enorma.

Samtidigt är det politiska förtrycket stenhårt. Utrikespolitiska institutet skriver i sin landöversikt att Vietnam är en av Asiens mest auktoritära regimer. Organisationen Reportrar utan gränser placerade år 2014 Vietnam på plats 174 av 180 länder i sitt pressfrihetsindex. Kritik mot regeringen är i princip förbjuden, folk kastas i fängelse och fortfarande tillämpas dödsstraff.

Ett färskt exempel på regimens ängslighet är domen mot bloggaren Nhu Quynh, Mother Mushroom. Tidigare i år dömdes hon till tio års fängelse för propaganda mot staten.

Och i år har landet sjunkit ytterligare ett steg i pressfrihetsindex. Vietnam ligger nu bara fem placeringar från det absoluta bottenlandet Nordkorea.

En annan dyster följd av den hårda statskontrollen är byråkratisk ineffektivitet och omfattande korruption. Vietnam är på många sätt ett fantastiskt land, men det finns mycket att jobba på.

En dagligt närvarande historisk och politisk påminnelse: Ho Chi Minh finns på alla sedlar.

 

Kommentarer inaktiverade.