Livet på gatan

Dagbok från Vietnam 5

De lagar mat, umgås, arbetar och mer eller mindre bor på gatan. Så verkar livet te sig för många människor i mångmiljonstäderna Hanoi och Ho Chi Minh City.

Såvida de inte sitter i eviga trafikköer. Mopeder, vespor och motorcyklar myllrar fram i en ström som aldrig sinar. De flesta vuxna bär hjälm, eftersom det är lag på det, men många barn sitter skyddslöst inklämda intill sina föräldrar, ibland upp till fyra på varje moped.

Luften är långt ifrån hälsosam och många har munskydd. Trafiksituationen kan inte beskrivas på annat sätt än kaotisk och livsfarlig. Om bilarna till antalet vore lika många som mopederna skulle trafiken antagligen stå helt stilla.

Sinnrikt system av tunnlar

Dagbok från Vietnam 4

Dolda i djungeln byggde vietnameserna sitt försvar.

Redan när fransmännen återkom 1945 gick vietnameserna under jord. Under det amerikanska kriget byggdes systemet ut i stor skala.

En skiss av tunnelsystemet. Mellan de smala gångarna fanns större utrymmen för kök, sjukvård och andra ändamål.

Tunnlarna och livet under jord saknar motstycke i krigshistorien. De bär vittnesbörd om en närmast övermänsklig motståndsvilja, överlevnadsinstinkt och frihetslängtan.

För att inte tala om mod och uppfinningsrikedom. Det är en stark upplevelse att se resterna av detta unika försvarssystem. Med enkla hackor grävde vietnameserna 25 mil långa och smala tunnlar, ibland ner till tio meters djup. Där levde de för att undkomna attackerna från bombplanen och de över 500 000 soldater som USA skickade dit.

I dag är detta tunnelsystem en turistattraktion och en dyster påminnelse om krigets vanvett.

En thailändsk turist testar en av de smala ingångarna till underjorden.

Som komplement till tunnlarna byggdes fällor mot inkräktarna.

Läs mer

Hemma hos farbror Ho

Dagbok från Vietnam 3

Nu har jag kikat på fönstret till Onkel Ho’s spartanska boning. Rummen är enkelt inredda. Ovanför skrivbordet i arbetsrummet tronar Marx och Lenin. På ett annat bord står en transistorradio. Kanske brukade han lyssna på de amerikanska propagandasändningarna ”Good morning, Vietnam”. Här bodde han åren 1954-1969.

Presidentmatsalen

Han föredrog att leva här i stället för i den betydligt mer påkostade franska guvernörsbyggnad som var avsedd som presidentbostad. Den koloniala stilen var inte hans tekopp.

Det franska guvernörspalatset där Ho Chi Minh inte ville bo.

En liten bit från huset finns ingången till det skyddsrum han använde när bomberna föll över Hanoi. Men ett fridfullt skimmer vilar över den vackra park där han brukade ta sina promenader.

Ho Chi Minh (1890-1969) är den obestridlige landsfadern för det moderna Vietnam. Själv vilar han i ett enormt maosoleum en liten bit därifrån. Men han ville inte ha det så; i stället önskade han att askan skulle spridas för vinden. Antagligen skulle han inte heller ha gillat dagens personkult. Den är i och för sig inte särskilt påträngande, men han finns på alla sedlar och i en rad andra sammanhang.

Några exempel på personkulten kring Ho Chi Minh.

Den 2 december 1945 utropade han den självständiga republiken Vietnam. Det kunde ha varit slutpunkten för landets koloniala förtryck, men inget annat land erkände den nya nationen. Det blev bara inledningen till nya stridigheter, ockupationer och lidanden. Vad kunde ha hänt om Vietnam då hade fått vara ifred? Eller rättare sagt, vad hade inte hänt?

I stället för ett långt och meningslöst krig:

  • Hade 2,5 – 5 miljoner vietnameser överlevt
  • Hade 550 000 amerikaner aldrig behövt åka dit
  • Skulle 58 000 färre amerikaner ha dött
  • Hade vi aldrig hört talas om massakern i Song My och fransmännens nederlag i Dien Bien Phu.

Uppräkningen kan göras längre men det är lika meningslöst som att bedriva krig. Själv fick Ho Chi Minh aldrig uppleva krigsslutet och återföreningen mellan Syd- och Nordvietnam. Det råder dock inget tvivel om att hans ande och gärning fortfarande svävar över Vietnam.

Ho Chi Minh begravdes i ett stort mausoleum. Hans egen önskan var att askan skulle spridas över havet. Budskapet i texten är att Ho lever i våra hjärtan.

 

 

Bland öarna i Halong Bay

 

Dagbok från Vietnam 2

Det flyter omkring plastpåsar och flaskor mitt i världsarvet Halong Bay utanför Hanoi i norra Vietnam. Jag tolkar det som ett tecken på att allt inte står rätt till i detta unika och fantastiska havsområde.

De säregna öarna sticker upp som sockertoppar, hajfenor eller elefanter i ett grönt men grumligt hav. Allt är sagolikt vackert. Det är bland annat den spektakulära miljön för James Bond-filmen ”Tomorrow never dies”. Som turist är det ett privilegium och en njutning att vaggas omkring bland de cirka 2000 kalkstensöarna till ackompanjemang av utsökta måltider och fulländad service. Det gamla fiskarsamhällets flytande byar har förvandlats till en turistattraktion. Det är antagligen mer lönsamt att frakta turister än att dra upp fisk ur havet.

Inget ont i det, men frågan är till vilket pris? Vad kostar massturismen i form av miljöproblem? Jag vet inte, men den industrilika omfattningen väcker frågor kring båtarnas avfallshantering och toalettrening.  Det gröna vattnet är inte badbart.

Problemet finns. I den lilla fiskebyn finns informationstavlor om ekologiska projekt som nyligen har startat. Och plastpåsarna i havet bär syn för sägen. För lokalbefolkningen i Halong Bay gäller det att inte kasta ut barnet med badvattnet.

Plastpåsar passar inte i paradiset.

Förr bodde fiskarbefolkningen permanent i flytande byar kring öarna. I dag är det förbjudet. Omkring 2000 personer tvingades flytta, men dagtid pågår fisket fortfarande.

 

 

Ett land, inte ett krig

Dagbok från Vietnam 1

Som västerlänning och uppvuxen i skuggan av kriget i Vietnam är det lätt att minnas debatten, demonstrationerna och döden.

Napalm. Viet Minh. FNL. De förtvivlade bönderna på sina risfält. Vi ska bomba Vietnam tillbaka till stenåldern, lär USA:s president Lyndon B Johnson ha sagt.

Varför, kan man undra när jag möter de vänliga människorna i sjumiljonerstadebn Hanoi. De lagar sin mat på gatan bland affärer och små reparationsverkstäder och de åker på sina mopeder i den intensiva trafiken, med eller utan munskydd.Och de lever i nutid. 

I dag har USA en liknande krigsretorik gentemot Nordkorea.

Här heter det för övrigt inte Vietnamkriget utan ”det amerikanska kriget”.

Det är några tankar som ramlar över mig i mötet med Vietnam. Hanoi, julen 1972, sa Olof Palme när han fördömde USA:S bombattacker och jämförde dem med en rad andra historiska illdåd.

Nu är det hösten 2017 och det ska bli spännande att möta dagens Vietnam.

Vad angår oss Luther i dag?

Den 31 oktober i år är det 500 år sedan Martin Luther spikade upp sina teser på kyrkporten i Wittenberg. Det blev början till en ny epok i världshistorien, fullt i klass med franska revolutionen och Berlinmurens fall.

Vad betyder Luther för oss i dag? Om detta har jag skrivit en artikel på ledarsidan i Länstidningen Östersund.

Artikeln finns att läsa även här på sidan! I slutet finns hänvisningar till några läsvärda böcker om Martin Luther.

Ingen smickrande bild av Bildt

Journalisten Björn Häger har skrivit en mycket intressant bok om det politiska fenomenet Carl Bildt. Han har funnits med i hetluften i fem decennier, som samordnare i 1970-talets borgerliga regering, som partiledare, statsminister, utrikesminister och internationell fredsemissarie.

”Uppdrag Bildt” är ett närgånget porträtt av Carl Bildt och en flyhänt historisk tillbakablick på ett antal viktiga händelser i svensk politik. Jag har skrivit en artikel om boken i Länstidningen Östersund.

Artikeln finns även att läsa här!