Så minns jag Hans Alfredson

”Det ser grått ut i Sverige, och gråare blir det…”

Orden yttrades av Hans Alfredson när han med tårarna rinnande utför kinderna kommenterade Tage Danielssons bortgång 1985. Citatet är från Staffan Schöiers och Stefan Wermelins stora bok ”Hasse & Tage”, utgiven 2005.

Nu är Alfredson också borta och ännu gråare blir det.

Själv såg jag de geniala banbrytarna livs levande några gånger, bland annat i den klassiska ”88-öresrevyn” på Skeppet i Stockholm 1970 och i ”Svea Hund” på Göta Lejon några år senare. Jag såg också när Hans Alfredson tillsammans med Povel Ramel gjorde revyn ”TingelTangel” på Gröna Lund.

Det jag särskilt minns är Hans Alfredson suveräna publikkontakt, både på och utanför scenen. På Skeppet och Gröna Lund gick han omkring och serverade och småpratade med publiken.

Nu är de borta alla tre; Hasse, Tage, Povel och en rad andra som medverkade i deras produktioner: Lena Nyman, Monica Zetterlund, Gösta Ekman med flera namnkunniga artister.

Glädjen, allvaret och humanismen i deras livsverk finns lyckligtvis kvar, liksom en rad ”oneliners” som har blivit något av svenska folkets egendom:

Det hade jag ingen aaning om…

Spik i foten?

Jag säger bara en sak: Roger Moore…

Hålla handen

Bolla Bolla

Skulle jag ha suttit och smygtagit en konjak? Ja, det har jag.

Aftonbladet eller Expressen?

Jag har närt en kommunist vid min barm

Gammal man gör så gott han kan

Livet är som en påse…

…och många andra klassiker inte att förglömma. Tack!

Hade Hans Alfredson någon koppling till Jämtland?

Det vet jag inte, men i DN tisdag den 12 september finns en notis om en ideell förening på Lidingö, där han bodde. Föreningen heter Get2Gether och arbetar för att bevara den utrotningshotade jämtgeten. Tidigare i år tilldelades Hans Alfredson föreningens ”hedersget”!

Nyvalda Sametinget öppnade i Östersund

Många passade på att hälsa på kronprinsessan Victoria och kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke.

Under hösten kommer jag att skriva gästkrönikor i Länstidningen Östersund, främst på lördagar. Den första artikeln handlar om det nyvalda Sametinget, som inledde mandatperioden men invigning och förhandlingar i Östersund. Text och bilder finns här!

Du kan även nå artikeln via Länstidningen Östersund.

Tredje gången gillt för Klemetspelet

Hemma igen efter Klemetspelet – ett ett fantastiskt skådespel om flykt och främlingsskap, trygghet och tiggeri, myter och fakta. Det är tredje gången som Klemetspelet sätts upp på Jamtjorden i Leirskarddalen och tredje gången jag ser det. Spelet utvecklas och förändras, men grundelementen är desamma: berättelsen om Klemet och Anna, Stor-Nila och Lill-Docka i gränslandet mellan Norge och Sverige. Massor med folk, stort lokalhistoriskt intresse kring universella frågor samt kringarrangemang i form av marknad, seminarier med mera. Stort tack till Leirskarddalen i Hemnes! På länken nedan finns råmanus till det föredrag jag höll i Eivindstua på lördagskvällen:

Klemetspelet 20170826

Och är nedan följer några bilder från årets evenemang.

Dag Brygfjell, lokalhistoriker och förläggare, hade ordnat vår gemensamma försäljningsbod och utställning, rikligt försedd med information om böckerna.

Sören Fjellström från Vindeln dök upp med Stor-Nilas hyvel, som han lär ha använt vid tillverkning av skidor. Frågan är nu var hyveln ska ställas ut.

Köerna ringlade långa till alla föreställningar,

 

Klemetspelet växer

Klemet, Anna, Stor-Nila och Lill-Docka. Nu är det dags igen! Välkomna till den utomordentligt vackra utomhusscenen vid Jamtjorden i Leirskardalen i Hemnes vid foten av Okstindan, Nord-Norges största fjällmassiv. Föreställningar spelas kommande fredag, lördag och söndag.
I år är aktiviteterna runt spelet betydligt fler än tidigare. Själv ska jag delta vid ett seminarium på lördag kväll och prata under rubriken ”Stor-Nila och Lill-Docka – myter och fakta”.

Mer information om spelet och alla kringaktiviteter finns på www.klemetspelet.no.
En vädervetenskaplig observation är att det alltid är fint väder i dessa trakter denna helg i augusti! Så var det 2013, så var det året därefter i samband med Okstindan Maraton och så var det 2015. Man kan annars tänka sig att det är ett vågspel att köra en utomhusteater på dessa nordliga breddgrader klockan nio en lördagkväll i slutet av augusti. Men det håller! Mörkret och ljuseffekterna på den fantasirika scenen med hässjor, Klemethällan och naturens kulisser bidrar till att skapa den magiska stämning som omger de skickliga skådespelarna och de lokalhistoriska händelserna. Lägg därtill alla kringaktiviteter under helgen och det blir till en upplevelse utöver det vanliga.
Plakat 2017 Jamtjordmartnan

Rasmus på luffen i regn

Utomhusteater i strilande regn. När SMHI har utfärdat en klass 1-varning för Jämtland. Kan det vara något?
Ja, om teatern heter Rasmus på luffen och den spelas av ett proffsigt gäng på Jamtli i Östersund.
Trots det ihållande regnet hade ensemblen bestämt sig för att köra. Vi var ett stort antal tappra som satt där i vätan. Ännu tapprare var skådespelarna, som spelade som om styggvädret inte fanns.
Men vilken föreställning – välgjord, gripande och spännande!
Historien om Rasmus på luffen – barnhemsbarnet som söker fosterföräldrar – är en klassiker som går över generationsgränserna. Det är fantastiskt att på det sättet kunna dela en upplevelse med sina barnbarn. Min gamla nästan sönderlästa bok från 1957 har kommit till heders igen.
Och med samma glädje minns jag filmversionerna, den första med Åke Grönberg och Eskil Dalenius i huvudrollerna, och den andra med Allan Edwall och Erik Lindgren. I föreställningen på Jamtli var det Oskar Bergman som spelade Rasmus och Håkan Borgsten Paradis-Oskar. Bra gjort av alla på scenen!
När föreställningen var slut upphörde plötsligt regnet och Rasmus hade fått sitt efterlängtade hem.

Sommarfars på hög nivå

Mats Hurtig, Kicki Korths-Aspegren, Linus Isander, Stina Sundberg, Jan Sundberg och Malin Nilsdotter-Nyström kallar sig Botvidgänget och spelar sommarfars på Tunbacken i Föllinge. Fyndigt och spelskickligt.

Det är en lång uppförsbacke innan man kommer till hembygdsgården Tunbacken i Föllinge. Där är det å andra sidan väldigt vackert, i synnerhet när det spelas sommarfars på samma höga nivå. Aktörerna i Botvidgänget är samspelta och skickliga och förväxlingskomedin fyndig och fantasirik. Tunbacken i Föllinge är väl värt ett besök varje gång det spelas sommarfars i denna vackra omgivning,

Regnigt men roligt! Föreställningen dränktes av både regn och kvickheter.