Tata, te och tvättarna (Indien igen – 4)

Så här glad blir man vid anblicken av södra Indien från en hög höjd ovan teodlingarna i Munar i Kerala. Ibland tror jag att jag ser ända bort till Ragunda. Även här finns nämligen en sovande elefant!
dig

Vi lämnar de höga bergen med de stora teodlingarna. Men först frågar vi vår guide Bino vem som äger den mark som sysselsätter hundra tusen människor i teproduktionen runt Munar.

”Tata”, svarar han.

Naturligtvis. Indiens Wallenberg har och har haft stort inflytande i ekonomin, oavsett om det gäller, te, bilar, stål, flyg eller fastigheter. För att inte tala om sociala projekt. I tedistriktet Munar sponsrar företaget behjärtansvärda insatser för barn och handikappade: textilfärgning (bl a för kända varumärken), pappersproduktion och andra aktiviteter. Med mycket små medel går det bevisligen att hjälpa väldigt många, men när samhället sviker är välgörenhetsinsatserna otillräckliga och behoven oändliga.

Till synes oändliga och samtidigt väldigt vackra kullar av te, men arbetet för teplockarna är tungt och dåligt betalt.

Det märks inte minst i Mumbai. Kontrasterna mellan fattiga och rika är särskilt tydliga i storstaden. Där gör Tata sig påmind igen. En i familjen lät bygga det enormt vräkiga hotellet som en protest mot att han nekades inträde på ett närliggande brittiskt hotell under kolonialtiden. Nu står hotellet där som landmärke och symbolisk fasad för det rika Indien.

Bakom dessa dörrar kommer inte de tiggande kvinnor och barn som befolkar gatorna i närheten. Inte heller de lågkastiga tvättarbetare som jobbar i ett gigantiskt utomhustvätteri från fyra på morgonen till åtta på kvällen. Det är en av många bisarra sevärdheter i Mumbai. Kanske tvättar de just nu lakan åt Taj Mahal. Eller till och med mina byxor och skjortor?

Här tvättas det från fyra på morgonen till långt in på kvällen.

Ibland väljer vi den smala vägen (Indien igen – 3)

Smala och slingriga serpentinvägar för oss till Keralas vackra bergstrakter med dess många te- och kryddodlingar. Höga bergväggar och branta stup bjuder ibland på obehagliga överraskningar i form av dansande block och stenar i samband med vägbyggen.

Sträckan på tio mil mellan Kamily och Munnar tar fem timmar. I bergen är det svalare, ”bara” runt 20 grader. Viltreservatet vi besöker är vackert och rofyllt, men jag ser inga tigrar. Däremot elefanter, vildsvin, uttrar och fåglar. Och apor förstås.

Inte långt härifrån ligger det mytomspunna och i dessa dagar mycket uppmärksammade hindutemplet Sabamirala. När två kvinnor gick in i helgedomen utbröt oroligheter med minst en död, flera skadade och tusentals inblandade. I de motdemonstrationer som följde bildade tiotusentals kvinnor kedja för att protestera mot kvinnoförtrycket.

Varför allt detta bråk? Hittills har det varit förbjudet för kvinnor (12-50 år) i fertil ålder att beträda templet. När de två kvinnoaktivisterna gick in började oroligheterna. Saken har därefter fått politiska följder. Den hindunationalistiske premiärministern Narendra Modi och hans parti fördömer domstolens beslut, medan delstatsregeringen här i Kerala hejar på kvinnorna. Nu är det en fråga i valrörelsen. Händelsen har uppmärksammats även i Sverige och internationellt. Jag har ingen bild från Sabamirala, dock från andra tempel, i Trivandrum och Madurai:

cof
bdr
cof

Valrörelse i världens största demokrati (Indien igen – 2)

Från ett stort och mycket vackert porträtt bakom talarstolen betraktar han uppfordrande ledamöterna i delstaten Keralas parlament.

Den blide och asketiske landsfadern Mahatma Gandhi är fortfarande en legend i indisk politik 70 år efter självständigheten. Med sitt enkla liv, sin omutliga integritet och sina tankar om sanning, icke-våld och andra levnadsregler har han gjort intryck på en hel värld.

Frågan är dock hur mycket dagens politiker påverkas av den ”Store anden”, som ordet Mahatma uttyds. På den nationella nivån präglas debatten just nu av okvädingsord mellan företrädare för det hindunationalistiska regeringspartiet BJP och det vänster/centerliberala oppositionspartiet Kongresspartiet. Under flera decennier dominerade de indisk politik.

Några av Gandhis visdomsord.

För tillfället befinner sig debatten på ”Amanda Lind-frisyrnivå”. Upprinnelsen är att kongresspartiets Pryanka Gandhi (ej släkt med Mahatma!) utmanar BJP i hindunationalisternas hjärtland Uttar Pradesh. Det har hon och Kongresspartiet fått skit för. Arga motståndare hävdar att hon har nått sin position enbart på grund av sin skönhet och att hon saknar kompetens. Jag ser en liten men dock parallell till den upprörda svenska debatten om kulturministerns frisyr.

Exempel på artiklar i den allt hetare valrörelsen i Indien.

I fallet Indien finns en rimlig förklaring till övertonerna i angreppen på Kongresspartiet och Pryanka. Regeringspartiet har anledning att frukta den magi som fortfarande omger dynastin Nehru/Gandhi. Pryanka råkar vara dotter till förre premiärministern Rajiv och hans hustru Sonia Gandhi, barnbarn till Indira Gandhi och barnbarnsbarn till Jawarahal Nehru, republiken Indiens förste premiärminister. Pryanka och broder Rahul är nästa generation i klanen.

Man kan tycka vad man vill om detta ”arvrike”, men familjen har fortfarande en stark ställning inom Kongresspartiet. Detta trots att de förknippas med såväl nepotism som maktmissbruk, korruption och förtryck. Hindunationalisterna vill gärna se sig som folkets företrädare gentemot överklassen, men deras nervositet tilltar efter valförluster i flera delstater nyligen. Det är mot den bakgrunden man ska se hätskheten i angreppen mot oppositionen och Pryanka Gandhi Vadra inför de allmänna valen i april och maj i år.

Från kyla till värme – och tvärtom (Indien igen – 1)

Min vana trogen slår jag upp Times of India för att få veta vad som händer.

Att läsa indiska tidningar är ett billigt nöje – man kommer undan med ett par kronor på sin höjd, ibland under en krona.

I den trettiogradiga värmen söker jag mig till en skuggig plats. Den första artikel jag får syn på handlar om vinterbadare i Stockholm! Detta är uppenbarligen exotisk läsning på dessa breddgrader.

– Brr, säger hotellvärden.

Å andra sidan torde de flesta höja på ögonbrynen även i Sverige!

I Indiska Oceanen längs kustremsan i delstaten Kerala är det desto varmare. Stadigt runt 30 grader. De morgontidiga fiskargubbarna styr ut tidigt. Det krävs många man för att få ut den tunga båten och de långa nät som sedan ska formas till en trål som dras för hand.

Minst 20 personer har hjälpts åt för att få ut båten i den hårda sjön.

Sjungande drar de in ”trålen”. Fångsten ser dessvärre mager ut i förhållande till alla som ska dela på förtjänsten när de en stund senare har sålt fisken till en uppköpare. Antagligen är detta dagliga fiskafänge del av en uråldrig kusttradition.

Det var för övrigt här i närheten som Fritjof Andersson landade i Evert Taubes fina visa Möte i monsunen:

”…när cyklonen gått så fick vi en sydvästmonsun igen och drev iland vid Camarin på Malabar.”

Många samlas runt dagens ringa fångst.

Inte långt härifrån ligger ett hypermodernt teknologiskt centrum, en påminnelse om att Indien är världsledande inom IT. Kanske även inom arkitektur. En av byggnaderna har formen av en jättelik atlantångare, inte olik de små båtarna vid kusten. Allt detta är ett av många tecken på att Indien verkligen är kontrasternas land.

Just i dag, den 26 januari, firar indierna för övrigt Republikens dag. Det var denna dag 1950 som det brittiska styret ersattes av en indisk konstitution. Grattis!

Oxveckor i Sverige & Indien

Vi är inne i oxveckorna och Sverige är på väg att få en regering. Äntligen! Efter fyra månaders talmansrundor och oräkneliga presskonferenser kan jobbet börja på allvar.

Det finns annat att se fram mot. Vårprogram, till exempel, för nu har det kommit! I morgon torsdag den 17 januari inleder Landsarkivet i Östersund och Jamtli sina uppskattade torsdagsföreläsningar.

Den som är trött på dagspolitiken kan hämta ny inspiration genom att blicka bakåt. Själv har jag äran att vara med torsdag den 7 mars med en tillbakablick på samernas landsmöte 1918 och samepolitikens utveckling sedan dess. Det ska bli kul!Jag har skrivit om detta i årsboken Jämten och Föreningen Gamla Östersundsårsskrift.

Innan dess väntar Indien! Jag ser fram mot en rundresa tillsammans med kursdeltagare vid Åredalens folkhögskola. Det blir också ett besök i ”gamla trakter”, det vill säga några orter som vi besökte vid en resa hösten 2015. Berättelsen om den resan finns här!Det kan bli någon reserapport även i år, men det blir en senare fråga.

Och apropå Indien, politik och oxveckor kan nedanstående bild passa. Den är tagen i samband med en valkampanj i delstaten Tamil Nadu i södra Indien. Oxprocessionen har just passerat en av de många valaffischerna.

Årets Julkalender

Ingen jul utan kalender! Med risk för att utlösa nya talmansrundor i Sveriges Riksdag, fler kriser i Svenska Akademien samt okontrollerade vredesutbrott i Vita Huset, vågar jag börja snickra på årets julkalenderverser. Med finstämd poesi och rader av raska versfötter ska tidens tecken tolkas och tydas.

Lucka 24: Bland tomtar och troll. GOD JUL!

KLICKA HÄR FÖR ATT KOMMA TILL KALENDERN!

 

Jämten har kommit!

Trevligt boksläpp i dag med presentation av innehållet i årsboken Jämten. En fantastiskt fin och innehållsrik bok. Själv bidrar jag med en text om det samiska landsmötet 1918 och firandet Staare 2018. I artikeln försöker jag ge ett 100-årigt perspektiv på svensk samepolitik.

Ungefär så här sa jag under min presentation, som en sammanfattning av den långa artikeln:

Om ni var ute på sta’n under den första veckan i februari i år, kunde ni inte undgå att lägga märke till att samer och samiska organisationer satte sin prägel på gator och torg.

Anledningen var att samerna firade hundraårsminnet av det landsmöte som hölls i Östersund år 1918. Även då utgjorde samerna ett markant inslag i stadsbilden. En samekvinna från Mittådalen, Maria Ringdahl, skrev en sång med anledning av denna händelse.

”Och här på stadens gator

 en skara nu man ser,

i brokigt sydda koltar

som tågande gå fram.”

Så lyder en av de många verserna hon skrev om landsmötet. Men varför vart landsmötet 1918 så viktigt för samerna? Vad var bakgrunden till att 219 ombud infann sig från Norrbotten, Västerbotten och Norge. Varför samlades de just i Östersund och inte i någon annan del av Saepmie? Vilka frågor diskuterades på landsmötet? Vad skrev lokalpressen och hur såg stadsborna på uppmärksamheten?

Det är några av de frågor jag tar upp i artikeln. Jag försöker dessutom göra en slags värdering av landsmötet 1918 i ett hundraårsperspektiv. Vilken betydelse hade landsmötet 1918 och vad har hänt med samepolitiken sedan dess och fram till i dag? Det är en lång och komplicerad historia.

Det är viktigt att säga, att firandet inte enbart skedde i februari, utan det har pågått och pågår under hela året med en lång rad arrangemang under samlingsnamnet Staare2018.

Gaaltije, sydsamiskt centrum, har samordnat aktiviteterna under året, med Erika Omma Unnes som inspirerande koordinator. Påpassligt säljer de också redan nu biljetter till nästa hundraårsjubileum, i februari 2118.

Självklart har jag själv skaffat en biljett. Då hoppas jag själv också vara tillbaka för att berätta om 200-årsminnet, men tills vidare får ni läsa artikeln i Jämten om de första hundra åren.

Jag kommer för övrigt att berätta mer om landsmötet och Staare2018 på After Work på Jamtli den 7 mars nästa år.

Tack till alla medverkande och Jämtens redaktör Charina Knutson för ett trevligt boksläpp!

 

Till möte vi nu samlas…

… i staden Östersund!

Så lyder rubriken på en artikel jag har skrivit i den rykande färska årsskriften 2018 från Föreningen Gamla Östersund.

Där berättar jag historien om samernas första landsmöte och Missionskyrkan i Östersund. Skriften innehåller i övrigt en lång rad artiklar på nära 250 sidor. Boksläpp sker nu på lördag i Östersunds stadsmuseum.

SE ÄVEN INBJUDAN NEDAN:

Välkomna till boksläpp 181027 (1)