Fattiga som de voro

Året är 1848. Ett dråp i nödvärn förändrar livet för det unga samepar som håller på att bilda familj. Hon är havande i åttonde månaden. Han döms först till döden, men straffet mildras senare till två års straffarbete på Långholmen. Under tiden som han avtjänar straffet skingras och försvinner renhjorden, som utgör deras kapital och försörjningsbas. De är dömda till ett liv i social utfrysning och utanförskap. De försörjer sig huvudsakligen på jakt och fiske – samt en och annan renstöld.  För detta och för en småstöld döms Stor-Nila till ytterligare sammanlagt sju år i fängelse på Långholmen under 1880-talet. Makarna omkommer under en snöstorm på fjället den 10 mars 1899. De är då 76 år gamla och på väg från norska kusten till hemmet i kåtan vid Girjesjaure inom Tärna i södra Lappland.

Boken handlar inte bara om livslång kärlek mellan två människor som utsätts för stora påfrestningar, den bär också vittnesbörd om kulturkrockar och konflikter mellan samiskt och svenskt samhällsliv och om den begynnande industrialiseringen av Sverige och försvenskningen av Sameland. När Stor-Nila och Lill-Docka föddes fanns ingen fast bosättning inom Tärna. Det var nomadernas land. Och trots att Sverige var kristet sedan flera århundraden tillbaka, levde Stor-Nila och Lill-Docka i skärningspunkten mellan präster och nåjder. Boken speglar den miljö och den brytningstid som präglade deras tillvaro. Den innehåller bland annat skildringar från Boksjödalen, Björkvattsdalen, angränsande delar i Norge samt fängelsetiden på Långholmen i Stockholm.

Fattiga som de voro gavs ut första gången 2007 och i en andra upplaga 2012. Den finns även med i samlingsvolymen Fjäll i förvandling.

Framsida72pix

 


Kommentera