Jerker jobbar för södra Saepmie

JUBILEUM Staare 2018 står för dörren. Hundra år efter det första samiska landsmötet på svensk sida är tanken att det samiska samhället ska prägla Östersund under jubileumsveckan i februari. Det betyder bråda dagar för Gaaltije och verksamhetschefen Jerker Bexelius.

– Hela staden ska färgas och formas av samiska aktiviteter, säger han.

Det är det kortsiktiga målet. I Jerker Bexelius långsiktiga vision finns ett nationellt centrum för sydsamisk kultur i Östersund. Inklusive ett samiskt parlament och ett museum.

I Gaaltijes lokaler i den gamla anrika tullkammaren i Östersund är aktiviteten påtaglig vid Samefolkets besök. Just nu jobbar projektledaren Erika Omma Unnes handgripligen med förberedelserna tillsammans med Daniel Kåven. Inom kort ska Patricia Fjellgren och Felicia Löfgren ansluta.

– Gaaltije samordnar arbetet, men vi äger inte själva jubileet, förtydligar Jerker Bexelius och räknar upp alla organisationer och arrangörer som är delaktiga i arrangemanget.

Han är inne på nionde året som Gaaltijes verksamhetsledare. På sätt och vis kan man säga att han är fjärde generationen inom familjen som aktivt synliggör och förmedlar kunskap och information om samiska förhållanden.

Hans aahka, farmor, Sara Bexelius (1918-1993), och hennes föräldrar Torkel och Maria Larsson från Mittådalens respektive Tåssåsens samebyar, tillhör de samer som i början och mitten av 1900-talet befolkade ”lappkåtan” på Skansen i Stockholm.

Sara själv arbetade där periodvis från 1933 och ända fram till sin död 1993. Hon blev en välkänd person i huvudstaden och kanske lite av Skansens samiska varumärke.

Jerkers pappa Leif spelade för övrigt huvudrollen i den uppmärksammade filmen Sampo Lappelill från 1949. Även övriga medlemmar i familjen medverkade.

Jerker själv föddes och växte upp i Östersund, men på den tiden var den samiska världen sällan närvarande i Staare.

  • Hemma pratade vi aldrig om samer och pappa växte upp i en tid som definitivt inte var samevänlig, men vid vistelsen i fjällen blev han som en omvänd hand, berättar Jerker och talar varmt om aahka Sara och de många besöken i Bartjan, sommarvistet i Tåssåsens sameby.

Han säger att aahka Sara levde och bodde som vilken svensk som helst under större delen av sitt liv, men att hon aldrig övergav sin samiska identitet.

Under senare år har familjen rustat upp den gamla kåtan i Bartjan, som ligger mellan Börtnan och Ljungdalen i södra Jämtland. Där vistas Jerker och hans familj ibland. Det huvudsakliga intresset sommartid är annars fritidshuset i Sörfjärden i Hälsingland, där han och hustrun Titti har rustat upp en gammal lanthandel. Deras tre barn är 19, 17 och 9 år gamla.

I JERKER BEXELIUS familjehistoria finns en förklaring till hans starka engagemang för att öka kunskapen om samerna som Sveriges urfolk. Men det tog tid innan det kom så långt. Efter gymnasiet blev det först studier i Uppsala i ekonomi och språk med rysk inriktning.

– Jag försökte läsa samiska, men kursen blev av någon anledning alltid inställd.

Efter studierna arbetade han i flera år i Stockholm i ett företag inom vårdsektorn. I början av 2000-talet flyttade han hem och jobbade som konsult med näringslivsutveckling. Då kom han i kontakt med projektet Björntanden, det vill säga planerna på en jättelik och spektakulär hotell- och konferensanläggning på Östberget på Frösön.

Det skulle bli ett ”Landmärke Norra Europa”, ett kulturhus som skulle väcka världsvid uppmärksamhet. Förbindelsen med staden skulle ske via en gondolbana. Den kände arkitekten Gert Wingårdh ritade huset som en björntand med klara kopplingar till samisk kultur. Jerker samarbetade om husets samiska profil med Ingwar Åhrén, dåvarande verksamhetschef på Gaaltije.

Entusiasmen för miljardsatsningen kom av sig i spåren av finanskrisen, men Jerkers kontakt med Gaaltije ledde till att han efterträdde Ingwar i samband med hans pensionering.

– Intresset och hjärtat för samisk kultur har alltid funnits hos mig och jag har alltid trott och känt på mig att jag en gång skulle arbeta med dessa frågor i den samiska miljön, säger han.

Så blev det också. Gaaltije är ett arv från det gamla ålderdomshemmet Fjällgård i Hålland i Åre och Jerker berättar att han har vaga barndomsminnen därifrån när han som liten fick följa med och besöka sin farmors mor.

På sätt och vis slöts en cirkel när Jerker år 2009 blev Gaaltijes verksamhetschef. Sedan dess har Jerker och personalen på Gaaltije kämpat med ekonomin och ambitionen att synliggöra den sydsamiska kulturen.

– Den stora utmaningen är att få fast finansiering. Vi behöver en grund att stå på för att forma en verksamhet som är bra för det samiska samhället, understryker Jerker.

Under årens lopp har Gaaltije utvecklats till en viktig sydsamisk mötesplats och informationskälla. Här finns en butik och ett bibliotek och de arrangerar utställningar, seminarier, näringslivssatsningar och utbildningar. De har genomfört en rad projekt för att sprida kunskap om det samiska samhället.

– Vi har blivit duktiga på att driva projekt. Det är värdefullt och viktigt, men ändå begränsande. För att klara verksamheten på sikt krävs en fast finansiering.

Nu har Gaaltije fått en liten grund att stå på för 2016 och 2017. Sametinget, Region JH och Östersunds kommun bidrar, men det finns ingen långsiktig plan.

– Vi jobbar mot politikerna på alla nivåer. Alla är välvilliga, men vi får sällan konkreta svar.

Vid årsskiftet kom ändå det glädjande beskedet att Gaaltije ska få statligt stöd, men eftersom ingen summa nämns kvarstår osäkerheten. Nu ligger frågan hos Sametingets kulturnämnd.

– Beskeden är motstridiga eftersom det lokala och regionala stödet samtidigt minskar, konstaterar Jerker.

VISIONEN ÄR att Gaaltije ska bli ett nationellt centrum för sydsamisk kultur. En idé är att samla alla i kommunen som jobbar med samiska frågor under ett tak, till exempel lärare och vårdpersonal. Ett utökat samarbete med de samiska förvaltningskommunerna är ett annat önskemål. En arbetsstyrka på tio till tolv personer skulle göra Gaaltije till en mer kraftfull arena.

– Dessutom vill vi utveckla vår publika verksamhet. Vi behöver synliga institutioner, betonar Jerker.

En dröm är att Sametinget förlägger sitt parlament till Östersund. Det skulle kunna skapa underlag för ett sydsamiskt informationscentrum tillsammans med ett museum.

– Vi behöver ett Ájtte i syd!

Han syftar på Ájtte Svenskt Same- och fjällmuseum, som finns i Jokkmokk. Jerker menar att den upplevda frånvaron av samiska miljöer i södra Saepmie gör att sydsamiska ungdomar gärna söker sig norrut.

– Risken är att vi tappar utvecklingskraft. Den sydsamiska kulturen befinner sig i en svår situation, men med starka institutioner kan vi skapa bättre förutsättningar, säger han.

Så vem vet? Visionen om Björntanden kan leva vidare i annan form. Östersunds kommun har engagerat sig i dragkampen om ett samiskt parlament, men det slutgiltiga beslutet är ännu inte fattat i Sametinget.

DET SOM NÄRMAST står på dagordningen och kräver all kraft är Staare 2018 – hundraårsminnet av det första svenska samiska landsmötet – alla nuvarande samiska organisationers moder. Festivalveckan innehåller en rad arrangemang som teaterföreställningar, konserter, utställningar, föredrag, workshops och en fotbollsturnering. Inte minst det senare arrangemanget ligger Jerker varmt om hjärtat. Han gillar idrott och har främst ägnat sig åt fotboll och tennis på hög nivå och skidåkning som starkt fritidsintresse.

– Dessutom ska vi ha en politisk arena under hela veckan. Det är ju valår och vi vill ha stort fokus på urfolks- och samepolitiska frågor, säger Jerker.

Tanken är att det ska bli en samisk motsvarighet till Almedalsveckan med politiska tal och diskussioner. Inbjudan har gått ut till samepolitiker och riksdags-, region- och kommunpolitiker.

Därmed är vi på sätt och vis tillbaka där allt började. För hundra år sedan och under lång tid därefter visade Jerkers förfäder upp sig i  den så kallade lappkåtan på Skansen. Det var en tid av exotism, objektifiering, rasbiologi och en museal syn på samerna. Många torgförde uppfattningen att den samiska kulturen var på väg att försvinna. Men det var också en tid av kamp, organisering och strävan efter att stärka det samiska samhället.

– Vi kan vara kritiska till uppvisningarna på Skansen, men alla händelser är ett resultat och en spegel av sin tid. Det viktiga i dag är att samerna själva äger frågan och står för bilden av samerna, kommenterar Jerker.

Själv tycker han att han har fått helt andra värderingar under sina år på Gaaltije.

– Jag har fått en annan förståelse för att vi måste jobba med individen för att skapa trygghet och ge fotfäste i det samiska samhället.

Hans aakha Sara var på sin tid en viktig informatör och kunskapsförmedlare – nu jobbar barnbarnet Jerker för ökad kunskap och förståelse inom ramen för Gaaltije och Staare 2018. Om vi i framtiden återfinner honom och hans medarbetare i ett sydsamiskt kunskaps- och informationscentrum i anslutning till ett samiskt parlament i Östersund, återstår att se.

 

FAKTA PROGRAMMET FÖR STAARE 2018

Jubileumsveckan i Staare/Östersund äger rum den 5-11 februari

Varje dag har ett speciellt tema. Måndagen ägnas åt det första landsmötet, tisdagen tar upp markrättigheter och urfolksperspektiv, onsdagen fokuserar på samiskt näringsliv och utbildningar, torsdagen handlar om hälsa och hållbarhet, fredagen ägnas åt språk, berättande och litteratur och under lördagen pågår en rad möten och konferenser.

Det preliminära programmet uppdateras kontinuerligt och finns tillgängligt på www.staare2018.se.

Bland alla organisationer som medverkar kan nämnas Sametinget, Vaartoe – centrum för samisk forskning, Fatmomakke sameförening, Centrum för genusvetenskap, Silvermuseet, Samiskt informationscentrum, Svenska kyrkan, Härnösands stift, Uppsala universitet, Luleå Tekniska universitet, Samiskt språkcentrum, Umeå universitet, Umeå kommun, Svenska Samernas Riksförbund, Östersunds bibliotek, Glesbygdsmedicinskt center, Stockholms sameförening, Region Jämtland Härjedalen, Samiskt föräldranätverk, Samerådet och Lopme Naestie.

Samt förstår Gaaltije, sydsamiskt centrum.

Artikeln är publicerad i Samefolket Nr 1 2018