Från Handöl till Afrika

På savannen i sydvästra Kenya ligger en hälsocentral med hjärtat i Handöl.

Människor med anknytning till Jämtland har under några år samlat in över 200.000 kronor för att hjälpa den lilla kliniken.

Daniel har blivit barnmorska, hälsocentralen har rustats upp och två personer står i tur att utbildas till sjuksköterskor.

Det behövs så lite för att göra skillnad till det bättre, säger Inger Åsén, Handöl, vid sitt femte besök i Talek sedan 2009.

Inger 72 p

Det var det året Inger och hennes kollegor Ulla Staaff, Sanna Müller och Eva Lindberg första gången besökte hälsocentralen. Den ligger alldeles intill det stora viltreservatet Masai Mara. Det lilla samhället Talek har med andra ord lejon, giraffer och elefanter som närmaste grannar.

En safari i området var ett av målen med resan den gången. Inger och hennes vänner deltog i kursen Ditt Afrika på Birka folkhögskola.

Våra lärare Annki Holmberg och Sven Gustavsson föreslog att vi skulle besöka kliniken. De har hela tiden varit våra supportrar med sin kunskap och sitt engagemang.

Besökarna konstaterade genast att behoven är mycket stora och bestämde sig för att göra en insats. Sedan dess har det rullat på med insamlingar och besök.

Egentligen är det ofattbart att vi har lyckats samla in så mycket pengar på ideell grund, säger Inger.

Hanriis kafé i Handöl har blivit något av en central för insamlingen till Talek. Kafékvällar med föredrag brukar locka mycket folk.

Det blir en grej även för byn, påpekar Inger.

I början gick pengarna mest åt till mediciner och basutrustning i form av undersökningsbritsar, skrivbord, madrasser, medicinskåp, bårar och vågar för spädbarn och större barn, sterilisator med tillbehör, en gyn-förlossningsstol och annan medicinsk utrustning. De har även köpt vattenpump och solceller till den borrade brunn som fanns på plats.

Nu har vi bestämt oss för att satsa mer på utbildning. Då kan fler människor få hjälp, resonerar Inger.

Den nyutexaminerade barnmorskan Daniel Nampaso är ett levande exempel på att utbildningssatsningen är lyckad.

Samtidigt är det något av en solskenshistoria. Daniel är handikappad och hade inga möjligheter att utbilda sig. Han hade sökt jobb som städare på en hälso- och sjukvårdsklinik i distriktshuvudstaden Narok, men den administrative chefen John tyckte att han hade för höga betyg och var för klent byggd.

I samråd med John bestämde vi att satsa på en barnmorskeutbildning. Behovet av barnmorskor är mycket stort, berättar Inger.

I höstas tog Daniel sin examen och nu jobbar han för fullt i ett fattigt distrikt som omfattar cirka 10 000 invånare. Det är ett tufft jobb.

Vi har ungefär 40 förlossningar i månaden och de flesta föder hemma. Vi uppmanar dem att komma till kliniken i stället, berättar Daniel.

Att föda hemma betyder oftast mycket primitiva förhållanden i enkla hyddor ute på savannen. Daniel följer upp alla förlossningar och åker ut om det blir kris i samband med en födsel.

Arbetet i övrigt består av rådgivning och förebyggande hälsovård. I området finns 124 HIV-patienter som har utvecklat aids och ytterligare 301 som är HIV-smittade.

Bara att ta sig ut till patienterna kan vara ett äventyr, med undermåliga och ibland ofarbara vägar. Till distriktshuvudstaden Narok, där Daniel har sin familj, är det drygt elva mil. Resan tar minst tre timmar. Under regnperioden två gånger per år försämras förhållandena ytterligare.

Vad önskar du dig mest av allt? frågar jag.

En ultraljudsutrustning, svarar Daniel direkt.

Det återstår att se hur det blir med den saken, men det råder ingen tvekan om att Daniel trivs med sitt jobb.

Jag vill stanna här i Talek, men är beredd att arbeta var helst mina kunskaper behövs, säger han ödmjukt.

I distriktet finns sammanlagt åtta kliniker. Den medicinskt ansvarige Juma och administrative chefen John har även gjort ett studiebesök till Jämtland.

De bjöds in i samarbete med Åre FN-förening och andra organisationer i länet. Vi besökte hälsocentraler, Östersunds sjukhus, elevhälsan, Njaarke sameby och ett antal andra platser, berättar Inger.

Närmast på programmet står att bekosta utbildning av två sjuksköterskor som har börjat på Kijabe Nursing School. De heter Lea och Timothy. Hon blev föräldralös som barn och även han har växt upp under svåra förhållanden.

Eftersom Inger och hennes nätverk hela tiden följer upp verksamheten vet de exakt hur varje krona används.

Det känns tryggt för alla givare som ställer upp i Jämtland och Härjedalen.

Till vardags jobbar Inger som sjuksköterka på ett rehabiliteringscentrum i Meråker i Norge. Vad driver henne att engagera sig så hårt i Afrika? Hon funderar en stund innan hon eftertänksamt konstaterar:

Man får så mycket tillbaka i form av glädje och möten med andra människor. Jag tänker ofta på kvinnorna som under stora risker föder barn ute i bushen.

Till saken hör att hon tidigare har jobbat utomlands genom norska Röda korset, bland annat under ett år på Västbanken.

Med en förhållandevis liten insats kan folk få ett fungerande vardagsliv, avslutar Inger.


Kommentera