Författare med Ragundakoppling

Lars Eneling, Niklas Lindberg och Ivar Lo-Johansson är tre författare med anknytning till Ragunda. Författarna presenterades den 2/12 2010 i serien ”Vi sätter litteraturen på Jämtlandskartan”.

Jag vill sätta Ragunda på Jämtlands litterära karta genom att berätta om i huvudsak en författare, men jag kommer att beröra två andra med anknytning till Ragunda. Därför ska jag även sätta en nål i Krokom och dessutom berätta om en litterär gigant med koppling till Ragunda.

* * *

Åren 1960-1964 gick jag på realskolan i Hammarstrand, huvudort i Ragunda kommun. En av lärarna hette Lars Eneling. Han var smålänning, flyttade tidigt till Ragunda och verkade som lärare i både Köttsjön och Böle innan han fastnade i Hammarstrand. Han hade även varit jordbruks-, skogs- och grovarbetare innan han genom självstudier blev lärare.

Han var en vänlig och blid auktoritet i kraft av sina enorma kunskaper, men han kunde även bli vred om vi bångstyriga elever inte höll oss i skinnet. Då höjde han darrande rösten och man riktigt såg hur raseriet kokade i hans ansikte.

Men för det mesta var han mild och jag minns hans lektioner med glädje. Till hans specialkompetens hörde att han var engagerad amatörgeolog. Han tog oss ut i naturen, vilket förstås var oväntade och välkomna avbrott, men vi uppskattade inte alltid det närmare studiet av bergarter och geologiska händelser miljontals år bakåt i tiden. Som tonåring levde man ju mest för dagen och kvällen och flickor och fotboll och annat väsentligt. Och Döda fallet, som han envisades med att visa oss, var ju dött. So what? Ett stenskravel, vad var det för intressant med det? Med detta vill jag antyda att han kastade många pärlor för svinen, som det står i bibeln. Enelings tålmodiga pedagogik ingick i en berättelse, en historia, som var oändligt mycket större än några enstaka stenar.

* * *

Vad jag inte visste då var att han även hade litterära ambitioner. Samma år som jag gick ut realskolan, 1964, utkom boken Bileams åsna, så vitt jag förstår till stor del grundad på egna upplevelser.

Då var Lars Eneling 51 år gammal. Det är en ungdomsroman som gavs ut av Bonniers i en serie som hette Fick-böckerna. Jag minns inte att boken gjorde något särskilt intryck på mig trots att jag var tonåring och således tillhörde målgruppen. När jag bläddrar i den i dag känns den inte heller särskilt angelägen, men jag noterar att det i samma serie gavs ut böcker av senare kända författare som Kerstin Thorvall och Gunnel Beckman. Eneling befann sig således inte i något dåligt sällskap.

* * *

Personligen stötte jag på honom ett antal gånger när jag jobbade som lokalredaktör i Ragunda åren 1977 – 1984. Vi berörde då aldrig litteraturen. Däremot var vi båda engagerade i hembygdsföreningen och han och jag åkte runt och satte upp informationsskyltar vid gamla fångstgropsystem runt om i socknen. Så om ni åker till Ragunda och besöker fångstgropsystem så vet ni att det är jag och Eneling som har satt upp skyltarna.

Nästa litterära verk som jag känner till är en liten diktsamling, som kom 1985, Ensamhetens genius.

Jag ska strax komma tillbaka till den, men först ska jag hoppa ända till 1998, för då kom boken Uppdraget ut. Jag ska understryka att då var Eneling 85 år gammal, så det är aldrig för sent att ge ut böcker.

Det är en märklig, välskriven och mycket spännande thriller. Vill man dessutom läsa en bok som är fylld av hämndbegär, förgrämdhet och bitterhet, då ska man läsa denna bok, men den innehåller även värme, pregnant samhällskritik och lite sorgsna barndomsminnen.

Boken fick mycket välvilliga recensioner, både av Bibliotekstjänst, Länstidningen och Örnsköldsviks Allehanda. På baksidan har han själv klistrat fast utdrag ur recensionerna. Folkskollärare som han var, finns även korrekturfelen inklistrade på bakre uppslaget.

* * *

Detta är de tre böcker som Eneling gav, men jag vet också att han under många år medverkade i olika litterära tidskrifter och antologier, till exempel boken Norrlandslyriker. Ett annat exempel är tidskriften Rallarros, som 1985 ägnade hela numret åt en annan jämtlandsförfattare, nämligen Gustaf Hedenvind Eriksson.

Och i redaktionen för Rallarros fanns en kulturarbetare som på sin tid betydde mycket för att sätta Jämtlandslitteraturen på kartan, nämligen Niklas Lindberg. Han var bosatt i Krokom, så därför måste Krokom få en nål på kartan. Niklas har bland annat skrivit om den nu nedlagda massafabriken i Hissmofors och han tog 1985 initiativet till Jämtlands-Posten – tidskrift för litteratur, rim och reson, som kom ut enbart i sammanlagt fem nummer 1985-1987, utgiven av Jämtländska författarsällskapet. Det var en mycket ambitiös satsning, som tyvärr inte höll i det långa loppet, men även här fanns bidrag av Lars Eneling.

I Jämtlands-Posten stöter jag nämligen på ett av kapitlen i boken Uppdraget. Jag drar slutsatsen att han hade haft manuset färdigt i många, många år, men inte fått någon förläggare att ge ut boken. På den tiden fanns det inte lika många förlag i Jämtland som det finns i dag. Jag minns att han ringde en gång till mig i slutet av 1980-talet eller början av1990-talet och undrade om jag kunde hjälpa honom på något sätt, vilket jag tyvärr inte kunde. Antagligen bekostade han utgivningen helt och hållet själv, så kallat eget förlag.

* * *

Ja, men kopplingen då mellan Eneling och Niklas Lindberg. Jag vet inte, men jag tror att det var så här. Niklas var gift med en flicka från Bölestrand, som ligger mitt emot Krångede på andra sidan Indalsälven.  Niklas kände väl till trakten och han kände även till Eneling. Det var nämligen Niklas som 1985 gav ut den fina diktsamlingen Ensamhetens genius i serien Jämtlands-Buketten, som serien hette. Det är ett litet häfte som egentligen inte finns, eftersom det inte går att hitta i Kungliga Bibliotekets register, där allt svenskt tryck bör finnas. Däremot finns samlingen i Jämtlands läns bibliotek. Där finns emellertid inte hans andra böcker, Bileams åsna och Uppdraget. Det finns inget tillgängligt exemplar är svaret man får vid sökning i bibliotekets databas.

Emellertid, nu kommer nästa pusselbit – inte så långt från Niklas svärföräldrars hus i Böle ligger en fäbodvall som heter Tjärnviksbodarna, eller Tjärnboviken, en idyllisk glänta invid en tjärn i skogen. Här bodde författaren Ivar Lo Johansson sommaren 1927. Fem år senare, kom han ut med sin debutroman, Måna är död, och den utspelar sig på exakt denna fäbodvall. I romanen förekommer en bok med näverpärmar, alltså en bok inbunden i näver. Den spelar en viktig roll och slits i romanen sönder i en svartsjukescen.

Men – denna raritet finns faktiskt kvar. Av en händelse råkade jag i slutet av 1970-talet komma i kontakt med en kvinna i Hammarstrand som i förbigående visade mig en märklig bok med näverpärmar. När jag tittade närmare började jag förnimma en fläkt av svensk litteraturhistoria. På försättsbladet hade Ivar Lo Johansson mycket riktigt skrivit: ”Bunden i dröm och näver av Ivar Lo-Johansson, bokbindare, sommaren 1927”.

Boken som han kärleksfullt hade bundit in var en häftad upplaga av Dan Anderssons Visor och ballader.  Eftersom både Ivar Lo och Dan Andersson tillhör mina favoritförfattare var det med stor andakt jag bläddrade i boken och försiktigt lät fingrarna löpa längs det vackra näveromslaget.

Jag skrev en artikel om det här i Länstidningen och efter en tid, något år eller så, ringde Niklas Lindberg.

– Du, sa han lite halvskrikande i telefon.

Det höga tonläget var en kombination av upphetsning och det faktum att han hade en hörselskada.

– Du, nu ska du höra på själva den. Jag har pratat med Ivar Lo. Han kommer opp. Du och jag och han ska åka till Tjärnboviken och vandra längs Månas stigar.

Tyvärr blev det aldrig något av den vandringen. Och nu är både Niklas, Ivar Lo och Eneling borta, men boken i näver finns kvar. Sedan i somras finns den på Ivar Lo-museet på Bastugatan 21 på Södermalm i Stockholm.

Och texter, tidskrifter och böcker finns ju kvar av dessa tre författare med Ragundaanknytning, Lars Eneling, Niklas Lindberg och Ivar Lo-Johansson.

På annan plats på hemsidan under rubriken Aktuellt berättar jag mer om Ivar Lo Johansson och hans förhållande till Ragunda och Jämtland.

Sammanfattning

Lars Eneling var lärare i Hammarstrand med litterära ambitioner. Han debuterade 1964 med ungdomsromanen Bileams åsna (Bonniers). Boken ingick i serien FICK-böckerna och riktade sig till ungdomar mellan 15 och 19 år. I samma serie medverkade bland andra Kerstin Thorvall och Gunnel Beckman. 1985 gav han ut diktsamlingen Ensamhetens genius (Tidskriften Jämtlands-Posten) och 1998 thrillern Uppdraget (tryck: CEWE-förlaget). Dessutom medverkade Eneling i flera antologier och litterära tidskrifter.

En del av Enelings utgivning och publicering skedde i samarbete med Niklas Lindberg, Krokom, kulturarbetare och författare som tog initiativet till Jämtlands-Posten – tidskrift för litteratur, rim och reson (1985-1987), med bidrag från ett antal författare med anknytning till Jämtland och Härjedalen.

I sammanhanget berördes även Ivar Lo-Johansson, som bodde på en fäbodvall i Tjärnboviken nära Krångede och Bölestrand sommaren 1927. Denna miljö använde han 1932 i debutromanen Måna är död. Han har även skrivit om vistelsen i Ragunda i memoarboken Asfalt. Kvar som ett minne från händelserna på fäbodvallen finns en bok som Ivar Lo band in i näver och som spelade en roll i romanen. Boken var Dan Anderssons Visor och ballader. Den näverinbundna boken är bevarad och finns nu på Ivar Lo-museet på Bastugatan 21 i Stockholm.

Kort föredrag i serien ”Vi sätter litteraturen på Jämtlandskartan” på Galleri Bolin, Prästgatan 12, Östersund, torsdag 2 december kl. 19.00.


Kommentera