När tillgångarna försvinner

Miljarderna rullar, men inte många kronor sipprar ner till de orter som har naturtillgångarna. Trots gigantiska investeringar töms Norrland på råvaror. Jobben och vinsterna försvinner till andra platser.

Det är innebörden av Norrlandsparadoxen (Ord&Visor förlag), titeln på en nyutkommen bok av SVT-journalisten Arne Müller.

Han har undersökt verkligheten bakom de glädjekalkyler och myter som omger svensk gruv- och vindkraftspolitik.

Ett färskt exempel ur nyhetsflödet: förra näringsministern Annie Lööf har anmälts till Konstitutionsutskottet (KU). Hon ska ha låtit gruvindustrin betygsätta miljömyndigheter och uppmanat dem att snabba på tillstånd.

Hon är inte prickad för ministerstyre, men hennes initiativ illustrerar den aningslöshet och lättvindighet som länge har präglat svensk gruvpolitik. Det är hela tiden jobben som står i fokus för politiken, men verkligheten lever sällan upp till de glättiga prognoserna. Befolkningen fortsätter att minska i samma takt som skolor, affärer och grundläggande samhällsservice försvinner. Vad är förklaringen till denna Norrlandsparadox?

Med den frågan i bakhuvudet ger sig författaren ut på en resa från Strömsund till Kiruna. Han har tidigare granskat gruvnäringens negativa konsekvenser i boken Smutsiga miljarder – den svenska gruvboomens baksida. Det är i förbigående sagt en förfärande läsning.

I den nya boken vill han veta hur det går med alla jobb som utlovas i den långa raden av gruv- och vindkraftsprojekt.

Det ska understrykas att han arbetar förutsättningslöst. Det är av verklig omsorg om jobben i landsändan Norrland som han systematiskt gräver sig ner i gruvschakten och utsätter sig för vindkraftsparkernas snålblåst. Han är inte motståndare till gruvbrytning och vindkraft, men han vill veta vad det är som egentligen händer.

Det är ingen munter läsning. På drygt 300 sidor kommer han fram till bland annat följande:

  • Jobbkalkylerna är orealistiska. De utgår ifrån ett status quo-tänkande som innebär att antalet arbetstillfällen inte förändras över tid. Verkligheten visar att automatisering och rationaliseringar pågår oavbrutet. En gruvarbetare i dag bryter fem gånger så mycket malm som för femtio år sedan.
  • Merparten av jobben och vinsterna hamnar långt ifrån själva gruvan eller vindkraftsparken. Ägare och huvudkontor finns som regel på helt andra platser. Torbjörn Laxvik vid Vindkraftcentrum i Strömsunds kommun berättar i boken att 75 procent av intäkterna från investeringarna i Jämtland hamnar utanför länet.
  • Små kommuner har svårt att möta de krav på samhällservice som följer av miljardinvesteringarna. Pajala är ett exempel på en kommun som nu har en kostym som för tillfället är alldeles för stor efter gruvföretagets konkurs. Ändå saknades inte varningsklockor. Müller häpnar när han upptäcker att den östersundsbaserade statliga myndigheten Tillväxtanalys gav ut en rapport år 2010 utan att den satte några spår. Läser inte regeringen utredningarna från sitt eget expertorgan?
  • Eftersom investeringarna är så stora krävs snabba ryck för att nå lönsamhet på kortast möjliga tid. Förlorare är miljön. Det finns flera exempel på gruvor som har utvecklats till miljökatastrofer som är dyra att åtgärda för framför allt skattebetalarna.
  • Jobb försvinner eller riskerar att försvinna. Renskötsel är det tydligaste exemplet på en näring som är hårt trängd av gruvor och vindkraftsparker. Den sameby som påverkas mest av vindkraft är Jinjevaerie i Jämtland. 1900 kraftverk planeras på de marker som samebyn använder. En forskare som studerar processen konstaterar att ”… gamla koloniala maktstrukturer upprepas och den ekonomiska och kulturella marginaliseringen av renskötseln förstärks.”

Norrlandsparadoxen är ingen debattbok, utan det är ett journalistiskt grävjobb som problematiserar och avtäcker de glädjekalkyler och myter som ofta förblindar kommun-, läns- och rikspolitiker. Det är inte heller en genomgående pessimistisk bok. Müller pekar till exempel på värdet av lokalt förankrade projekt som vindkraftsutbildningen i Strömsund och de investeringar som görs av företag som Jämtkraft och Skellefteå kraft.

Norrlandsparadoxen bär ändå dysterhetens prägel: stora värden tas ut, men återinvesteringarna lyser med sin frånvaro.  Umeåprofessorn Runar Brännlund drar i boken parallellen till en bankbok som töms utan att det sker några nya insättningar.

Den fråga som blir hängande i luften är hur länge den politiken ska få fortgå.


Kommentera