Små tips om intressanta och aktuella biografier

Under hösten och förvintern har jag plöjt ett antal intressanta biografier över mer eller mindre kända personer. Det är något speciellt med utförliga personskildringar när de är skrivna med lätt hand med en gedigen dokumentation som grund och initierade beskrivningar av det samhälle och den verklighet som omger de skildrade personerna.

Min senaste i raden lästa är Carina Burmans mäktiga Bellman. Biografin (2019). Jag ska inte recensera den drygt 700-sidiga tegelstenen, men som vanligt har jag fastnat vid en kuriositet i kanten. Bellman skrev huvudsakligen om Stockholm och dess omgivningar. Det var där han levde och verkade. Men i en hyllningsdikt till Gustaf III på hans födelsedag den 24 januari 1792 förekommer samer i en av verserna:

Bland de hvita tjäll och tak,
Under trädens silfvergrenar,
Längst från Lappen med dess renar
Intill Mälarns frusna vak
Märk! hur Folkets dans och brak
Röjer gladt, hvad hjertat menar

Dikten skrevs med tanke på att Gustaf III denna kalla vinterdag befann sig på riksdagsmöte i Gävle. Därifrån och hela vägen ner till Mälaren gläder sig folket på konungens bemärkelsedag, enligt poeten. ”Det är möjligt att Bellman på stockholmskt manér missförstod hur nordligt Gävle låg, men också att han kände till att det fanns samer som hade sitt vinterviste i Valbo och Hedesunda utanför staden”, skriver Carina Burman(sid. 558).

Se där ännu en notering som berättar om samisk verksamhet långt ner i södra Norrland!

I en not till denna text konstaterar hon följande på sidan 692: ”Redan 1782 hyllade CMB kungen med en dikt, som uppgavs vara från en same. Sannolikt framförde CMB den själv iförd samedräkt – en sådan fanns bland Arsenalens (senare Livrustkammarens) samlingar”. Några andra uppgifter om Bellman iförd samedräkt har jag emellertid inte hittat.

***

Selma Lagerlöf är en gammal bekant såtillvida att jag har läst flera av hennes böcker och besökt hennes hem Mårbacka. Denna vördnadsvärda kvinna är en institution i svensk litteratur, men det är sällan man kommer henne så nära om i Anna-Karin Palms biografi Jag vill sätta världen i rörelse (2019).

Hon var oerhört målmedveten och ville verkligen bli en stor författare och hon var en något överraskande en rebell i den meningen att hon var en viktig profil i kampen för kvinnlig rösträtt. Därutöver skildras varsamt hennes något grannlaga relation till livskamraterna Sophie Elkan och Valborg Olander samt inte minst samtida författare som motarbetade eller motvilligt lovordade uppstickaren från den värmländska myllan med dess sägner, sagor och skrönor.

***

Det är en dag laddad med dynamit. I dag den 10 december ska de två nobelpristagarna Peter Handke och Ylva Tokarczuk ta emot nobelprisen i litteratur av en svensk akademi som har hamnat i en ny kris.

Valet av Handke är starkt ifrågasatt på grund av hans ställningstaganden när det gäller kriget på Balkan. Tokarczuk verkar däremot vara hyllad av alla – utom av regeringen i hennes hemland Polen.

Det hör förvisso till traditionen att det lätt blir bråk om det pris som enligt instiftaren själv ska delas ut till den person som ”…under det förlupne året hafva gjort menskligheten den största nytta…” och ”…inom litteraturen har producerat det utmärktaste i idealisk rigtning”.

Mannen bakom formuleringarna, Alfred Nobel, var själv en person som i sin ungdom hade starka författardrömmar. I stället blev han känd som uppfinnare, affärsman och testamentator. Hans porträtt tecknas fylligt av Ingrid Carlbergs nyutkomna bok Nobel – den gåtfulle Alfred, hans värld och hans pris.

Den ger en fyllig och fascinerande inblick i Alfred Nobels liv och verksamhet, både när det gäller familjehistoria, privatliv och affärer. Mannen som uppfann dynamiten var en känslig och motsägelsefull själ som älskade poesi och vurmade för fred.

Hans historia är minst lika intressant som dagens utdelning av Nobelpriset.

***

Vem var Johan Skytte och varför ska man läsa en bok om honom? Ja, varför inte?

År 1960 byggde mina morföräldrar ett hus på Skyttevägen i Tärnaby. I detta samhälle fanns dessutom – och finns – Skytteanska skolan. Inte att undra på varför man undrar vem denne Skytte var!

Med dagens ögon är ha väldigt anonym, men på 1600-talet var han en av Sveriges mest inflytelserika personer. Han var lärare åt Gustaf II Adolf och i skuggan av Axel Oxenstierna en av rikets mäktigaste män.

Han var dock inte adelsman, vilket var den normala bakgrunden för en ämbetsmannakarriär på den tiden, utan son till en skräddare i Nyköping.

Han har karakteriserats som en av Sveriges första utbildningspolitiker och det är därför som Skytteanska skolan kommer in i bilden. År 1629 reste Skytte genom Norrland. Då blev han kontaktad av kyrkoherden i Umeå, Olof Niurenius (1580-1645), som påtalade behovet av utbildning för samerna.

Skytte nappade och kontaktade riksrådet samt Gustaf II Adolf, som befann sig på krigsfot i Pommern. Från sitt härläger skickade han sommaren 1632 en skrivelse som utnämnde Skytte till ”direktor över en skolas inrättande i Lappmarken”.

Detta beslut tog alltså kungen några månader innan han stupade vid slaget i Lützen! Vilken tur att han hann, tänker man.

Om denne man har David Lindén skrivit en utmärkt bok med titeln Johan Skytte – Stormaktstidens lärare, 2018.

Skytte själv var dock aldrig direkt inblandad i skolans undervisning. Drivkraften bakom skolan var Olof Niurenius, som för övrigt är min farmorsfarfarsmorfarsmormorsfarfar, (fmffmfmmff), såvida jag inte har gått vilse i generationerna. Men det tror jag inte!

Inte minst därför är det för mig som släktforskare intressant att veta mer om både Skytte och Niurenius. Detta ämne avhandlas enbart på någon sida i boken, men det finns förstås mycket mer som är intressant i Lindéns skrift!

***

Den röda grevinnan av Yvonne Hirdman är ingen ny bok – den fick Augustpriset 2010 – men jag har inte läst den förrän nu. Den är lite rörig inledningsvis, men väl inne i texten ger den en fantastiskt och fascinerande inblick i mellankrigstidens, just det, röriga, historia. En imponerande och omfattande research ligger bakom denna spännande berättelse.

***

Brittsommar av Carl-Göran Ekerwald är tredje delen av en självbiografisk serie. Den utgörs av dagboksanteckningar som verkligen blandar högt och lågt: djupsinniga och filosofiska tankar tillsammans med vardagliga sysslor som att ta en dusch eller att gå på Systemet för att köpa ut. Samtidigt har han ett kritiskt överjag som ständigt kommenterar författarens göranden och låtanden. En mycket läsvärd bok som ger en intressant inblick i Ekerwalds värld av skrivande och läsande.

Den bjuder också på en och annan överraskning. Ekerwald är känd som en publikdragande, uppskattad och lysande föredragshållare – jag har själv hört honom flera gånger och kan intyga att det är en upplevelse att höra honom – men vid ett tillfälle i Enköping kom enbart två personer för att lyssna! Nåja, det var nog en engångsföreteelse. Han är synnerligen hör- och läsvärd.

***

Jens Liljestrands Mobergland är inte ny för i år, den kom redan 2009. I ärlighetens namn är det ett bra tag sedan jag läste den, så jag måste friska upp minnet innan jag kan skriva något. Men självklart är den intressant för alla som har läst Mobergs böcker.

***

Till sist: Det faktum att böcker har alldeles för dåligt andrahandsvärde blev jag varse när jag på en loppis för endast fem kronor köpte boken Oscar I – en biografi av Eva Helen Ulvros. Den kom år 2007 och ger en intressant och mycket läsvärd inblick i det liv som mötte prins Oscar när han som elvaåring kom till Sverige och sedermera blev kung efter sin far, Karl XIV Johan.