Kyrkoherden och björnjakten

Recension av Mikael Niemis bok Koka björn (Piratförlaget) i Länstidningen Östersund den 23 april 2018

För många år sedan besökte jag av nyfikenhet en laestadiansk gudstjänst i nordnorska Lakselv. Människor från ett stort geografiskt område tryckte ihop sig i kyrkan, som var fylld till sista plats. Porten stod öppen mot sommaren och familjer med barnvagnar åhörde Guds ord från kyrktrappan.

Sommaridyllen var ljus och solig, men längst fram i koret satt ett antal sammanbitna och stränga äldre herrar och utslungade dystra förbannelser på omväxlande norska, samiska och finska. Det fanns inga gränser för allt elände som skulle drabba horkarlar, drinkare, gudstvivlare och andra förtappade syndare.

Jag förstod väl inte allt, men det var så jag tolkade budskapet. Sedan dess har jag alltid föreställt mig prästen Lars Levi Laestadius(1800-1861) som en domedagsförkunnare av gammaltestamentliga dimensioner. Så var det säkert också, men i Mikael Niemis roman Koka Björn (Piratförlaget) framträder helt andra sidor av den legendariske väckelsepredikanten: idealisten, humanisten, naturälskaren, sanningssökaren och undervisaren.

Niemi närmar sig Laestadius med värme och vördnad i en spännande och skickligt uppbyggd berättelse som för tankarna till bibeln och som är skriven på ett språk som är vackert, rikt och mustigt.

Upptakten är som en skapelseberättelse. Prosten tar sig an den fattige och föräldralöse samegossen Jussi och sviker honom aldrig trots de svårigheter som hopar sig i kampen mot de onda krafter som förkroppsligas av länsman, fjärdingsman, brännvinsförsäljare och domkapitel. Prosten skaffar sig mäktiga fiender i sin kamp mot korruption och maktmissbruk.

I centrum av berättelsen står ett mystiskt dödsfall som antas vara orsakat av en fruktansvärd slagbjörn. Prosten och hans följeslagare Jussi finner andra förklaringar i denna deckargåta. Strax följer fler mord. Likt Sherlock Holmes och doktor Watson samlar prosten och Jussi på sig ledtrådar som leder till en mer mänsklig gärningsmannaprofil. Vilken ska jag inte avslöja, men upplösningen blir lika ohygglig som de mord som har ägt rum.

Niemi är en mästerlig berättare med dragning åt skrönehållet, men Koka björn är en djupt allvarlig roman som ger god inblick i mänsklig skröplighet och 1800-talets religiösa värld och karga verklighet. Det är ingen biografi, men jag tror att Lars Levi Laestadius ler lyckligt i sin himmel när han ser vad Niemi åstadkommer av den norrländska väckelserörelse som bär prostens namn.

En viktig händelse för Laestadius och hans religiösa inriktning var mötet år 1844 med Milla Andersson Clementsdotter (1812-1892) från Orrnäsfjäll i Frostviken. Hon blev något av en Maria-gestalt för Laestadius. Båda finns avbildade på Bror Hjorths berömda altartavla i Jukkasjärvi kyrka.

Det är således både historiska personer och händelser som ligger till grund för Niemis tänk- och läsvärda berättelse om den berömde kyrkoherde som huvudsakligen verkade i Karesuando och Pajala och som man gärna vill veta mer om efter att ha blivit inspirerad av romanen Koka björn.