Vänbok till Sören Wibe (1946-2010)

Nationalekonomen, professorn och politikern Sören Wibe, född i Östersund, var en av dem som tydligast och med störst tyngd formulerade EU-kritiken i samband med folkomröstningarna om EU 1994 och EMU 2003.

Outtröttligt varnade han för de negativa ekonomiska, sociala och demokratiska följderna av ett EU-inträde och en gemensam valuta.

I dag, 2017, kan vi bocka av en havererad flyktingpolitik, en skakig euro, krisekonomier i Sydeuropa, en aggressiv högernationalism i flera europeiska länder och ett Storbritannien som vill lämna EU. Bland mycket annat.

Sören Wibe har fått rätt på många sätt. Men jag tror att det är precis som Lotta Gröning skriver i vänboken Sören Wibe – fritänkare och vägbrytare, att han aldrig skulle luta sig tillbaka och säga ”Vad var det jag sa?”. Han skulle rastlöst ha fortsatt att kämpa för sin ideologiska övertygelse och de fakta som hela tiden låg till grund för hans starka engagemang.

Sören Wibe gick bort 2010, endast 64 år gammal. Vänboken kom ut i höstas med anledning av att han skulle ha fyllt 70 år i oktober. I boken medverkar ett 20-tal skribenter, däribland Margareta Winberg (S) och Håkan Larsson (C) från vårt län.

Den Wibe som tonar fram i hyllningsboken är en ovanlig och orädd politiker med hög integritet och på ständig jakt efter sakargument, sammanhang och samarbete. Många vittnar om hans nyckelroll när det gällde att samla det EU- och EMU-skeptiska motståndet. Han var både nätverkare och guerillakrigare. Med sin bakgrund som forskare var han noggrann och sökande men samtidigt vass, dräpande och humoristisk i debatten. Själv jobbade jag som ledarskribent på EU-kritiska Länstidningen i början av 1990-talet och hade stor nytta av Sören Wibes analyser och inlägg.

Som politiker hann Wibe med att jobba för VPK, SSU, Socialdemokraterna och Junilistan. En vänbok av det här slaget blir ett stycke politisk samtidshistoria från det sena 1900-talet och begynnande 2000-talet. Han satt i Sveriges riksdag och i EU-parlamentet och var inte nådig i kritiken mot det senare parlamentets sätt att fungera.

Sören Wibe är borta, men vänboken är ett exempel på att hans röst fortfarande hörs och påverkar.