Otäcka tecken i tiden

Del av utställningen på Gaaltije. Nu ska den ut på turné till andra platser i Jämtland Härjedalen och andra län.

Som en verbal tsunami sköljer hatet, glåporden och fördomarna över besökarna.
Många blir förskräckta. En del gråter. Det är en stark utställning. Den berör.
Samer som själva har känt av kallvinden i sin vardag kan samtidigt sakligt konstatera:
– Det är precis så här det är.

Verksamhetschef Jerker Bexelius berättar om några av reaktionerna på den utställning som under hösten har visats på Gaaltije, sydsamiskt kulturcentrum i Östersund. Under rubriken ”Vad ska bort – främlingsfientlighet, rasism eller kolonialism” vill Gaaltije föra en diskussion om den utsatthet som finns hos marginaliserade grupper i samhället, i det här fallet svenska samer.

Utställningen bygger på autentiska citat från sociala medier, men det bär mig emot att återge alla råheter, nedvärderingar och fördomar som florerar i denna undervegetation. De är ryckta ur sina sammanhang, men tillsammans blir de till väggar av vidrigheter som i sin tur återspeglar ett samhällsklimat som är allt annat än vackert.

Hur vanliga är dessa attityder? Det är omöjligt att säga, men även om det rör sig om ett fåtal är det är illa nog att de förekommer.
Utställningen råkar pågå samma höst som en färgad pojke inte kan vara Lucia i en annons för en varuhuskedja på grund av en högerextremistisk massaktion på nätet.
Och inom kort installeras en president som har tagit lögner, fördomar och generaliseringar ända in i världens mäktigaste maktcentrum. Gaaltijes utställning handlar om samer, men samma typ av hat och fientlighet kan lika gärna gälla kvinnor, romer, homosexuella, muslimer, kurder eller mexikaner.

Med sin tydliga visualisering av samehatet vill Gaaltije föra diskussionen till ytterligare en nivå. Är våra samhällsfunktioner och maktstrukturer i själva verket delaktiga i nedvärderingen av samer? Vi som är så ordentliga.
Det är lätt att ta avstånd från den renodlade smutskastningen, men finns det i lagar, paragrafer och beslut synsätt som indirekt och omedvetet ger stöd för tankegångar som vulgariseras på nätet och i andra sammanhang?

När det gäller samerna är det lätt att se det mönster av förtryck som har präglat vår historia.
• Svenska staten rycker på axlarna åt det samiska kravet på en sanningskommission. I likhet med Svenska kyrkan borde staten göra upp med sitt förflutna i en försoningsprocess tillsammans med samerna.
• I konkreta beslut om gruvor, vindkraft och andra exploateringar får samiska intressen oftast ge vika.
• I en rättgång i tvisten med samebyn Girjas ifrågasatte statens advokat samerna som urfolk trots att det finns klart stadfäst i grundlagen. Därtill använde han konsekvent den ålderdomliga och nedvärderande beteckningen ”lappar”.
• Den för samerna viktiga ILO:s konvention 169 ligger sedan årtionden tillbaka i svensk träda. Regering och riksdag vill eller vågar inte ta i frågan.

Utrikesminister Margot Wallström har sagt att hon vill skapa ”en ny atmosfär” när Sverige sedan årsskiftet är medlem i FN:s säkerhetsråd. Det är en bra ambition och en mycket god sak att Sverige har denna position. Med all respekt för Sveriges höga svansföring är det emellertid viktigt att påpeka att Sverige tillhör de länder som ofta får kritik av just FN för det sätt på vilket vi hanterar vårt urfolk.

Gaaltijes utställning är angelägen och ställer relevanta frågor på ett sätt som är både intressant och provocerande. Förhoppningsvis leder den till fördjupad information och diskussion om samernas ställning i Sverige. I Östersund pågår utställningen till den 13 januari. Därefter går den vidare till ett antal platser i och utanför länet, däribland länets samiska förvaltningskommuner, kulturdagarna Lopme Naestie samt fjällmuseet i Funäsdalen.