Lyssna till protesterna och ändra minerallagen

Vadå lokalbefolkning? What local people?

Yttrandet fälldes av en styrelseordförande i ett internationellt gruvbolag när han fick en fråga vad lokalbefolkningen tyckte om gruvplanerna i området.

Som svar ställde han motfrågan What local people? och visade en bild av ett kalhygge.

Han tyckte antagligen att han var rolig. Men den yrvakna, okunniga och arroganta kommentaren spriddes snabbt bland lokalbefolkningen i området, som i det här fallet var Jokkmokk. Nu finns till och med en Facebook-sida och ett Youtube-klipp som illustration till gruvbolagets omdömeslöshet.

Kommentaren från en internationell gruvexploatör säger samtidigt något väsentligt om svensk mineralpolitik: informationen är vidöppen, avgiften är låg och tillståndsgivningen bristfällig. Sveriges generösa minerallag gynnar exploatörer och ställer lokalbefolkningen inför svåra dilemman: valet tycks stå mellan jobb och miljö.

Utvecklingen visar emellertid att jobbeffekten är ordentligt överskattad, i synnerhet i ett kort perspektiv. Det blir ett uppsving under några år, sedan försvinner de glada dagarna. Kvar finns en snopen lokal befolkning som undrar vad som egentligen hände. De tillhör antagligen den i gruvbolagets ögon osynliga gruppen local people.

Kvar finns också de negativa miljöeffekterna. Det finns flera exempel på övergivna gruvor som står och läcker till stora kostnader för skattebetalarna.

Samtidigt finns i Sverige en framgångssaga som förknippas med malm, skog och vattenkraft från de norra provinserna. I fördomsfulla beskrivningar heter det att norrlänningar lever på bidrag, men det är råvarorna som är och har varit den grundläggande förutsättningen för det relativa välstånd som kännetecknar vårt land; vi har det bra i Sverige och vi har plats för betydligt fler invånare.

Det motsägelsefulla är att landet slits isär. Gles- och landsbygd avfolkas samtidigt som det sker miljardinvesteringar i gruvnäring, vindkraft och vattenkraft. Problemet är att de gigantiska satsningarna sällan gynnar lokalbefolkningen.

Ett talande exempel är den tysta protesten från jämtländska Jijnevaerie sameby i samband med invigningen av den enorma vindkraftsparken Björkhöjden. Samebyn förlorade mot exploatörerna och får se sina vinterbetesmarker fragmentiserade av vindsnurrorna. Vindkraft är miljövänligt, visst, men vad är vinsten om förutsättningarna för annan verksamhet kraftigt försämras?

När naturtillgångar exploateras är samerna den grupp som först känner av följderna. Det är mot den bakgrunden man ska se de rekommendationer som nu kommer från FN:s kommitté för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. FN vill att Sverige ser över miljölagstiftningen i allmänhet och minerallagen i synnerhet utifrån folkrättsliga principer.

När stora ingrepp görs i naturen är det emellertid inte bara samerna som berörs. Betydligt fler påverkas. I Jämtland är till exempel kommunerna runt Storsjön eniga i motståndet mot uranbrytning. Likväl pågår prospektering i området. Det om något är ett argument för att miljöaspekterna ska komma in betydligt tidigare i hanteringen. Därför finns det skäl att följa FN:s rekommendation och ändra minerallagen.