Hundraårsjubileum på samernas nationaldag

Under några februaridagar år 1918 samlades 201 svenska och 18 norska samer i Östersund, för att diskutera rättighetsfrågor. En imponerande manifestation avslutades med ett foto av deltagarna framför rådhuset, som hade byggts sex år tidigare.

Detta första samiska landsmöte på svensk mark hade inte varit möjligt om det inte ett år tidigare hade varit en liknande samling i Trondheim.

Då var det den 6 februari 1917. Det är därför den samiska rörelsen i år firar hundraårsjubileum och det är därför som dagens datum är samernas nationaldag.

En unik manifestation. Samernas första landsmöte på svensk mark ägde rum i februari 1918.

Mötet i Trondheim hade i sin tur knappast varit möjligt om det inte hade varit för en samisk kvinna, som med energi och skicklighet drev ”lappfrågan”, som det då hette. Hon var en av förgrundsgestalterna redan när Lapparnes Centralförbund bildades 1904 och hon var drivande inför landsmötet i Trondheim.

Inför hundraårsjubileet skildras Elsa Laula, en av den samiska rörelsens förgrundsgestalter, av den norska författaren Siri Broch Johansen.

Hennes ande svävade även över 1918 års möte i Östersund, men då kunde hon inte delta eftersom hon hade en nyfödd dotter.

I dag är hon en samepolitisk ikon, men på sin tid mötte hon både hat, motstånd och tarvliga personangrepp.

Som same och kvinna hade hon dubbla hinder att övervinna. Tidningen Ume-bladet i Umeå drev tidvis en hatkampanj. Så här kunde tidningen skriva år 1907:

”Självsäker och osympatisk i ord och later har den uppblåsta damen under sitt kringflackande och agerande inte lärt och intet glömt. Det var alltigenom samma oerhörda svammel…”

Konstverket ”De tvångsförflyttade” av Tomas Colbengtson. Bilden finns återgiven i min bok som just heter De tvångsförflyttade.

Tio år senare kulminerade hennes politiska inflytande i samband med 1917 års landsmöte. Hennes ande kommer därför att vara högeligen närvarande även under denna veckas firande. Det norska sametinget har tillsammans med Tröndelags båda fylken och Trondheims kommun gjort hundraårsjubileet till en nationell och samisk angelägenhet med en lång rad inslag för att förmedla kunskap om samisk kultur och historia.

Vad var det då för frågor som drev Elsa Laula och hennes generationskamrater? Hon var inte ensam. Vid hennes sida kan nämnas personer som Torkel Thomasson, Gustav Park och Hans Magnus Nilsson.

Engagemanget gällde alldagliga frågor som rätten till bostäder och skolgång, det handlade om den nedlåtande och fördomsfulla synen på samer och det rörde sig i hög grad om de intrång som började försvåra för samerna att utöva sin urgamla rennäring.

Konflikterna om markerna var tydligast i Jämtland och Västerbotten. Det är därför som den samepolitiska rörelsen har sina rötter i sydsamiskt område. Ändå är den samepolitiska rörelsen en sen företeelse jämfört med de orättvisor som långt tidigare hade engagerat svenska arbetare, fackföreningar, frikyrkor, nykterister, hembygdsaktivister och andra sammanslutningar.

Hur ser det då ut i dag? Rörelsen har nått framgångar som kan exemplifieras med bildandet av Svenska Samernas Riksförbund 1950 och Sametinget 1993. Samerna är därtill Västeuropas enda urfolk.

Men som Gaaltije visar i en utställning om rasism och kolonialism finns samma tongångar i dag som i början av 1900-talet. Hatet i Ume-bladet i början av 1900-talet har förvandlats till ett nätdito.

Samtidigt fortsätter de traditionella markerna att krympa. Rennäringens områden är kraftigt kringskurna av jord- och skogsbruk, gruvor, turism, vattenkraft, vägar och vindkraftsparker. Enligt en färsk studie är dessa intrång allvarligare än den klimatförändring som också är ett stort hot mot rennäringen.

Ytterligare ett konstnärligt verk av Tomas Colbengtson i boken De tvångsförflyttade.

Splittringen inom Sametinget är samtidigt ett tecken på inomsamiska konflikter, orsakade bland annat av lagens kategoriklyvning mellan renskötare och icke renskötare.

Och årligen får Sverige kritik från FN och andra organisationer för att staten inte behandlar samerna i enlighet med folkrättens principer.

Sådana påpekanden är värda att betänka även när högtidstalen från hundraårsjubileet klingar ut.