Bensinuppror då och nu

LT-kampanj 1990

Det pågår en revolt i Sverige. Facebook-gruppen Bensinupproret 2.0 har samlat över 650 000 medlemmar.

Äldre minnesgoda läsare erinrar sig möjligen att Länstidningen startade en motsvarande proteströrelse i Jämtlands län för snart 30 år sedan. Då fanns dock inte Facebook och sociala medier, utan det som gällde var gamla hederliga namnunderskrifter. Låt oss kalla det Bensinupproret 1.0.

Uppslutningen blev enorm. Efter tio dagar överlämnade LT:s medarbetare Lennart Mattsson och Jan Luthman en säck med 46 426 underskrifter till dåvarande finansminister Allan Larsson.

Då är att märka att kampanjen huvudsakligen pågick inom Länstidningens spridningsområde. 34,5 procent av länsinnevånarna skrev under.

Orsaken till att bensinpriset började skena var oroligheter och krigshandlingar i Mellanöstern. Irak, under ledning av Saddam Hussein, invaderade Kuwait den 2 augusti 1990. I västvärlden steg bensin- och oljepriser, vilket retade upp människor i allmänhet och innevånare i skogslänen i synnerhet.

Reaktionen kan i efterhand te sig futtig jämfört med det mänskliga lidande som blev följden av ett blodigt och meningslöst krig. Men människor i gles- och landsbygd blev förbannade över prishöjningarna. På Länstidningen såg vi det som vår uppgift att kanalisera missnöjet. Kampanj-journalistik kallas det.

Redan tidigt på hösten började oron märkas. Från Sveg rapporterade LT:s lokalredaktör Per-Runo Hurtig att härjedalingarna åkte till Norge för att tanka. Där var bensinen en hel krona billigare, valutakurs inräknad. Det lönar sig inte att arbeta – familjen Jonsson tjänar på att Clas är hemma, löd rubriken på en annan artikel från en annan del av länet.

Bensinpriset på väg att överskrida sju kronor per liter! Det var i det läget vi på redaktionen bedömde att det rådde folkstorm.

Själva kampanjen inleddes den 5 oktober. Upprop med plats för namnunderskrifter publicerades dagligen tillsammans med artiklar på nyhetsplats och kommentarer på ledarsidan. Uppmaningen var att läsarna skulle samla in underskrifter. Vi blev bönhörda över förväntan. Överallt låg listor för undertecknande – på bensinstationer, i livsmedelsaffärer och på platser där folk rörde sig.

Kravet på den tiden var inte en allmän sänkning, utan en differentiering av bensinpriset inom landet. Det skulle vara billigare att tanka bilen i de ytstora skogslänen, det vill säga Norrland, Värmland och Dalarna. Färsk statistik i dag från SCB visar för övrigt att bensinförbrukningen är störst i just dessa områden.

Upproret väckte stor uppmärksamhet i hela landet. Politiker i riksdagen från Norrland och andra delar av Sverige hakade på. Bensinfrågan blockerar just nu all annan politisk debatt, sa dåvarande jämtländske s-riksdagsmannen Nils-Olof Gustafsson i en intervju i LT den 9 oktober. Regeringen måste ge vika för opinionen, krävde ett antal lokala och regionala politiker den 10 oktober.

Ungefär så där höll vi på tills vi bedömde att vi hade tillräckligt i säcken för att uppvakta finansministern. Men han lät sig inte påverkas. Säcken med protester rubbar inte Larsson, kunde LT meddela på förstasidan den 16 oktober 1990. Samtidigt visade han att han tog uppvaktningen på allvar. I ett långt brev till Länstidningen läsare förklarade han motiven för sin ståndpunkt att inte sänka bensinskatten.

Trots alla protester var finansministern orubblig.

Vi nådde inte ända fram, men den korta och intensiva kampanjen blev en viktig opinionsyttring. Det var ett effektivt sätt att mobilisera människor och peka på de regionala ojämlikheter som dessvärre fortfarande existerar. En liten framgång blev det dock: under tiden som kampanjen pågick beslutade regeringen att höja reseavdragen. Det skulle antagligen ha skett ändå, men vi valde att betrakta det som vår delseger.

I dag finns andra metoder än kampanjer i ”gammel-media”, men jag är inte säker på att de har samma samlande effekt som den tillfälliga folkrörelse som LT ställde sig i spetsen. Inte heller spelar bensinpriset generellt sett samma viktiga roll för hushållens ekonomi. Beräkningar visar att bensinkostnaden i dag är lägre i förhållande till nettoinkomsten samtidigt som dagens bilar är bränslesnålare.

För enskilda hushåll kan bensinen dock vara en tung utgiftspost. Som Tord Andersson poängterade i en ledare på denna sida den 29 maj måste det till andra metoder för att kompensera invånarna gles- och landsbygd.

I den regionalpolitiska debatten spelar uppenbarligen bensinpriset en stark symbolisk roll, men framför allt är det en miljö- och klimatfråga. I dag vet vi mer om utsläppens negativa konsekvenser än för trettio år sedan. Det finns således gott om underlag för ett antal nya kampanjer på det temat!