Så minns jag Hans Alfredson

”Det ser grått ut i Sverige, och gråare blir det…”

Orden yttrades av Hans Alfredson när han med tårarna rinnande utför kinderna kommenterade Tage Danielssons bortgång 1985. Citatet är från Staffan Schöiers och Stefan Wermelins stora bok ”Hasse & Tage”, utgiven 2005.

Nu är Alfredson också borta och ännu gråare blir det.

Själv såg jag de geniala banbrytarna livs levande några gånger, bland annat i den klassiska ”88-öresrevyn” på Skeppet i Stockholm 1970 och i ”Svea Hund” på Göta Lejon några år senare. Jag såg också när Hans Alfredson tillsammans med Povel Ramel gjorde revyn ”TingelTangel” på Gröna Lund.

Det jag särskilt minns är Hans Alfredson suveräna publikkontakt, både på och utanför scenen. På Skeppet och Gröna Lund gick han omkring och serverade och småpratade med publiken.

Nu är de borta alla tre; Hasse, Tage, Povel och en rad andra som medverkade i deras produktioner: Lena Nyman, Monica Zetterlund, Gösta Ekman med flera namnkunniga artister.

Glädjen, allvaret och humanismen i deras livsverk finns lyckligtvis kvar, liksom en rad ”oneliners” som har blivit något av svenska folkets egendom:

Det hade jag ingen aaning om…

Spik i foten?

Jag säger bara en sak: Roger Moore…

Hålla handen

Bolla Bolla

Skulle jag ha suttit och smygtagit en konjak? Ja, det har jag.

Aftonbladet eller Expressen?

Jag har närt en kommunist vid min barm

Gammal man gör så gott han kan

Livet är som en påse…

…och många andra klassiker inte att förglömma. Tack!

Hade Hans Alfredson någon koppling till Jämtland?

Det vet jag inte, men i DN tisdag den 12 september finns en notis om en ideell förening på Lidingö, där han bodde. Föreningen heter Get2Gether och arbetar för att bevara den utrotningshotade jämtgeten. Tidigare i år tilldelades Hans Alfredson föreningens ”hedersget”!

Kommentarer inaktiverade.